Diabetes?

Vanligt att man blir trött, törstigare och kissar mer

När man får typ 2-diabetes kan symtomen vara olika svåra. Många vet inte om att de har sjukdomen eftersom man ofta inte har några symtom alls.

Ett vanligt symtom är att man blir trött, både mentalt och i kroppen. Ett annat symtom är att man blir törstigare och kissar mer. Det beror på att socker läcker över till urinen när det når en viss mängd i blodet. Socker suger upp vatten från kroppen och mängden urin ökar, vilket även ökar törsten. Andra symtom kan vara klåda i underlivet och dimsyn.
Ur 1177 - Vårdguiden

 

Åh, jag är så rädd för att jag kan vara på väg att utveckla diabetes.
PCOS i sig är ju en åkomma som ökar risken och så hypotyreosen... Det är endokrina sjukdomar, hormonella, och det är ju även diabetes.

Jag har ju flera av dom vanliga symtomen på det. Jag törstar såå mycket! Jag blir snustorr i munnen så fort jag inte dricker något, det är ju inte normalt. Det går liksom inte att släcka törsten! Jag bälgar i mig vatten, hela dagarna! Det resulterar ju förstås i att jag behöver springa och kissa oftare. Dimsyn har jag, eller egentligen är ju mina ögon i någon slags kris nu för tiden, så ljuskänslig och grusiga är dom.

Jag har lämnat massa blodprov under förra året, och även i år, och alla provsvar har kommit tillbaks "perfekta". Men jag vet ju inte, läser om att symtomen kan komma smygande.
Men, det kan också vara något med mitt kortisol. Så det är massor med hormoner som antagligen är i obalans i mig...

Åh vad jobbigt!

Kvinnokliniken

Det gick bra på KK igår. Läkaren var jättebra och lyssnade verkligen på mig!
Jag berättade att jag är orolig för att ta ytterligare ett hormon nu när jag redan är helt hormonrubbad.
Och såklart att jag är orolig för ökad cancerrisk eftersom jag inte menstruerar. Jag har inte haft någon mens sen i september 2014! Ni hör ju hur galen min kropp är! :(
 
Men, hon förstod precis! Och ville inte bestämma något piller i nuläget, utan ville höra med flera läkare, eftersom min hypotyreos finns, så måste dom ta hänsyn till den sa hon. Så det blev inga piller att hämta ut igår.
 
Hon ska ringa mig i slutet av nästa vecka och ge mig (förmodligen) några förslag, sen får jag själv bestämma vilket som känns okej.
 
Hon gjorde en gynundersökning, allt såg jättebra ut. Såklart var mina fina pärlband som vanligt.
Men slemhinnan var fin, livmodern var fin och jag fick veta att min livmoder är något bakåtlutad.
Slemhinnan var treskitad, och då sa hon att det kan bero på att ägglossning är nära.
Och på ena äggstocken hade lite vätska runnit ut, något som också indikerade på att ägglossning just hänt eller var på väg att hända.
Då sa hon "Då får ni åka hem och försöka". Jag blev lite paff. Dels för att jag äter Sertralin och fått veta att jag inte ska bli gravid då, och för att jag mår som jag mår, och en graviditet är inte ens något vi tänker på nu.
Men hon sa att Sertralin absolut inte är ett hinder för en graviditet! Så jag blev lite överraskad.
 
Får se vad det blir för piller, om dom anser att det är nåt sånt jag ska ha.
Vi pratade om Provera, som jag ju ätit flera gånger genom åren, just bara för att få en blödning, inför tex Pergotimekurer och så, och det har ju funkat bra. Det är ju inte riktigt ett preventivmedel heller, för man kan ju bli gravid när man äter det. Och enligt denna läkare så minskas cancerrisken om man har mens fyra gånger på ett år. Så då skulle jag ju inte behöva äta Provera jämt, utan bara fyra-fem omgångar om året för att slemhinnan ska blöda ut. Det lät ganska bra för mig. Men som sagt, vi får se vad dom kommer fram till.
 
Nu längtar jag bara till nästa vecka när jag ska få Cytomel och förhoppningsvis minska mina hormonrubbningar litegrann.
 
Kram!

Besviken, igen

Idag skulle jag ju få hämta min medicin. Cytomel. T3. Äntligen!
 
Så går jag ut för att hämta posten, är ute i max en minut. När jag kommer in har jag ett missat samtal och ett nytt meddelande i mobilsvaret. Suck Hemligt nummer.
Ringer upp telefonsvararen och det är apoteket som ringt och lämnat ett röstmeddelande.
 
Cytomel är beställt men kommer inte fören nästa vecka. Alltså, nästa vecka! Jag kan inte beskriva min besvikelse. Jag som skulle få börja nu nu nu och bli bättre!
Jag är naiv och vill att allt ska gå fort. Men jag måste lugna ner det lite. Jag kommer bli så besviken om det inte blir så.
 
Ikväll ska jag till Kvinnokliniken. Klockan 18 ska jag vara där. Ska bli spännande faktiskt. Hoppas doktorn är bra, första gången jag ska träffa en kvinnlig gynekolog.
Får se om hon är insatt i mina problem.
 
Jag vaknade vid 3 inatt igen och kunde inte somna om.
Har ont och är svullen. Bra att gynekologen får se det, tänker jag.
 
Kram!