Kattskrik och ont

Helgen som bara försvann känns det som.
Det har inte varit roliga nätter och mycket liten sömn.
Vår lilla kattjej, Dixie, är inne i fasen "skrika-så-högt-jag-bara-kan-hela-natten". Så jag har fått ligga i källaren med henne i gästrummet inatt, och inte fått sova så mycket... Suck. Nätterna när jag sover brukar annars vara fantastiska såklart, eftersom jag då inte känner nån värk i kroppen. Inatt fick jag ligga vaken och ha både ont i kroppen och skavsår i öronen av hennes skrik.
Hon ska opereras på torsdag (om vi inte får tag i nån tid innan) och förhoppningsvis blir det mindre skrik då.
 
 
Våra tjejer :)
 
Min mamma och syster har varit hos oss idag på lunch och fika. Mysigt.
 
Promenerade med mamma och R runt Rocksjön på eftermiddan. Så fint.
Men det går inte fort...
 
Men jag klarar knappt av solljuset, ögonen rinner och det går inte att hejda.
 
Jag längtar till tisdag då jag ska till min endokrinolog! Hoppas att han säger att jag ska få börja med T3 snart!!
Vill så gärna bli bättre NU! Men jag vet, jag får inte ha för höga förväntningar. Det kan ta tid.
 
Svullen och rinniga ögon.
 
 
Nu ska jag ta kväll här. Känner mig lite mör i både kropp och knopp. Och har en massa samtal att ringa imorgon, så känner att jag vill försöka vara lite pigg.
 
Hoppas er helg har varit bra på alla sätt!
 
Kram!
 

Mina fina vän

Ååh, idag låg det en jättefin present till mig i brevlådan! Min fina vän Ina hade skickat ett armband som hon gjort till mig! Hon har även gjort ett likadant till sig själv, så det blir som ett vänskapsarmband. Så fin är hon!
Ett vackert kort med ett vackert brev i.
Jag och Ina har känt varandra sen vi var 9 år. Våra mormor/morfar bodde precis bredvid varandra och hennes mamma och min moster var/är vänner. Så en dag när jag var hos min mormor så kom hon dit för att umgås med mig och mina kusiner. Och där började det.
Nästa år är det 20 år sen!
Tårarna sprutade när jag läste brevet och såg det fina armbandet!
 
Självklart är det gjort av olika stenar och pärlor, typiskt Ina! Hon har alltid varit intresserad av sånt och jag lyssnar intresserat varje gång och hoppas kunna lära mig lite!
Detta armbandet är gjort av:
 
Lila stenar: Ametister, sägs ha en djupt lugnande verkan.
Ljusblåa/nästan vita stenar: Akvamarin, sägs ge renhet, klarhet, enkelhet och mod i vår kommunikation med omvärlden.
Gröna stenar: Peridot, sägs vara en sten för hjärtchakrat och en riktigt healingsten.
Vita pärlan i mitten: sötvattenpärla som heter Keishi "petal" och är en extremt sällsynt pärla med sin ovanliga form och är resultatet av ett olycksfall i den naturliga odlingsprocessen. Sötvattenpärlor anses ge kärlek, pengar, beskydd och tur.
 
Jag är så tacksam för detta fina armband! Känner verkligen hur det är gjort med kärlek av en mycket nära och kär vän!
 
Kram

Med dig blir jag starkare

I morse vaknade jag med världens värk. Jag hade så ont i armarna, benen och fötterna. Det är knappt jag kan röra mig när den värken sätter in. Och samtidigt som det gör så ont så kryper det som en miljon myror runt i kroppen. Otroligt svårt att beskriva, men också otroligt jobbigt!
Jag kunde somna om ialla fall och sov till 10.30, och när jag vaknade då var värken något bättre. Men det får bli en lugn dag idag.
 
När jag kom ner i köket fann jag denna fina lapp på köksbordet. Han är bra fin min R alltså!
Åh sån tur jag har som har dig!
Jag fann en sån passande dikt på nätet när jag läste om värk och smärta.
Så den vill jag gärna dela med mig av till er, tyvärr är diktaren okänd.
 
I muskler, nerver och senor det drar,
från ömhet och värk vi ej vila har.
I öronen blir alla ljud till brus
och ögonen tåras av starka ljus.
Tankarna dom fladdrar och far
koncentrationen finns ej längre kvar.
Så underligt min kropp sig beter,
hjärnan undrar "vad är det som sker"?
 
Det är ingen som ser vad jag känner.
Det är svårt att berätta för mina vänner
att kroppen ej kan, det som tankarna vill
och ej kunna gå och ej sitta still.
Vore tacksam om värken ville ta slut
om än bara för en kort minut.
 
Den är så talande till mig på nåt vis! Och kanske är ni flera som känner igen er i den!
Samtidigt som det är fruktansvärt jobbigt så blir jag ändå tacksam för att inte vara ensam om detta,
vi är många som lider av vår Hypotyreos.
 
Jag tänkte i skriva om just mina problem/symtom i ett inlägg sen, kanske blir lite lättare för ett att förstå när jag inte bara skriver "jag har ont".
 
Stor kram till er!