Kattskrik och ont

Helgen som bara försvann känns det som.
Det har inte varit roliga nätter och mycket liten sömn.
Vår lilla kattjej, Dixie, är inne i fasen "skrika-så-högt-jag-bara-kan-hela-natten". Så jag har fått ligga i källaren med henne i gästrummet inatt, och inte fått sova så mycket... Suck. Nätterna när jag sover brukar annars vara fantastiska såklart, eftersom jag då inte känner nån värk i kroppen. Inatt fick jag ligga vaken och ha både ont i kroppen och skavsår i öronen av hennes skrik.
Hon ska opereras på torsdag (om vi inte får tag i nån tid innan) och förhoppningsvis blir det mindre skrik då.
 
 
Våra tjejer :)
 
Min mamma och syster har varit hos oss idag på lunch och fika. Mysigt.
 
Promenerade med mamma och R runt Rocksjön på eftermiddan. Så fint.
Men det går inte fort...
 
Men jag klarar knappt av solljuset, ögonen rinner och det går inte att hejda.
 
Jag längtar till tisdag då jag ska till min endokrinolog! Hoppas att han säger att jag ska få börja med T3 snart!!
Vill så gärna bli bättre NU! Men jag vet, jag får inte ha för höga förväntningar. Det kan ta tid.
 
Svullen och rinniga ögon.
 
 
Nu ska jag ta kväll här. Känner mig lite mör i både kropp och knopp. Och har en massa samtal att ringa imorgon, så känner att jag vill försöka vara lite pigg.
 
Hoppas er helg har varit bra på alla sätt!
 
Kram!