Tillbaka!

Hej på er (om det är någon som fortfarande kikar in)!
 
Nu var det längelängesen jag skrev något här. Jag har inte skrivit sen oktober 2015! Hur galet är inte det!?
Livet hamnade lite på paus när jag var sjukskriven och mådde så dåligt.
Mycket har hänt sen vi hördes sist, väldigt mycket.
 
Den 14 mars 2016 gjorde jag en Gastric Bypass, absolut bästa beslutet jag tagit! Och jag är så glad och stolt att jag "tjatade" på min endokrinolog att skicka remissen. 
Operationen gick jättebra! Jag har gått ner bra i vikt och ligger nu på 66-67 kilo, och vikten har stabiliserat sig sen några månader tillbaks. Nu gäller det bara att hålla vikten och fortsätta äta bra :) Hittills går det jättebra! (När remissen skickades vägde jag 122,5 kilo!)
 
En mycket härlig bieffekt av viktnedgången är att min mens nu är så gott som regelbunden, det har den varit hela detta året. Jag har fått mens varje månad nu sen i januari i år, och den är mellan 27-32 dagar varje gång. Inte som "en klocka" än, men så pass regelbunden så att jag "vet" när jag ska börja vänta mig att den kommer. 
Enligt min gynekolog har jag nu också fått igång ägglossningen, och det känns så jäkla bra!
 
Jag är inte sjukskriven längre. I mars i år började jag plugga, en trädgårdsutbilning, så himla kul! Och så häftigt att jag klarar av det! Jag orkar! Kroppen funkar och huvudet hänger med. Jag är tjänstledig från mitt arbete i kommunen, och vet inte riktigt vad jag ska pyssla med i december när utbildningen är klar. Men jag har ju min tjänst, så något ska det väl kunna bli :)
Så skönt att inte vara sjukskriven! 
 
Men graviditet då!? Det som alla år har handlat om. Och nej, än har vi inte blivit gravida. 
Dels har vi inte försökt under året efter GBP, rekommendationen var då att inte börja försöka förens 1½ år efter operationen, men vi slutade skydda oss i vintras, och sen blev mensen regelbunden och så. Men vi har inte lyckats bli gravida. 
Så nu, mina kära vänner, skickas remiss om IVF! Hur häftigt är inte det!? Det känns nästan lite overkligt än, men såå himla härligt! Det känns som att vi tar ett jättekliv mot vår dröm att få bli föräldrar.
Jag var hos min gynekolog och spolade äggledarna i måndags, och jag hade fri passage i båda äggledarna och min gynekolog sa, som alltid, att min livmoder var "jättefin". Jag var tvungen att fråga vad han menar med det, och han menar att den har en sån fin och bra form, tydligen. Skönt att det ser bra ut, i det här kroppaskrället.
 
Mina värden, både FSH och AMH har visat på "toppenresultat", alltså har jag en bra äggreserv och bra kvalité på äggen. Det känns ju jättebra inför kommande IVF såklart!
Och pga (eller tack vare!) PCOS så har jag väldigt många äggblåsor, som skulle kunna bli många ägg vid stimulering. Alltid något, eller hur! Och jag har alltid hört att vi med PCO(S) har bra chanser att lyckas vid IVF, just för att vi ofta har mycket ägganlag. Så det håller vi tummarna för nu!
 
Remissen skickas denna veckan, sa Bosse (min gynekolog) i måndags. Så himla härligt!
Jag är tyvärr inte immun mot Röda Hund, så har fått vaccinera mig igen i augusti, men är tydligen inte immun för det, är visst så att vaccinet inte biter på alla, jag har nu vaccinerats tre gånger i mitt liv, och de rekommenderar inte att man vaccineras mer än så, så är jag inte immun, så är jag inte det.
Det är väl det enda som inte sett "bra" ut hittills.
R's spermier är lite få, men inte så få så att vi inte skulle kunna bli spontant gravida, men eftersom det inte har hänt något så tyckte Bosse att IVF ändå vore helt rätt för oss. Och det tror vi också. 
Nu hoppas vi bara att RMC Linköping håller med om det, jag har bestämt mig för att inte oroa mig för det än. Först ska dom få remissen, sen ska dom väl bedömma om vi är lämpliga för IVF. Men det hoppas vi såklart att vi är. Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna påverka att vi inte skulle vara kvalificerade för IVF nu, så jag väljer att tro att vi får göra det.

Jag har även haft för högt prolaktinvärde, men ätit och äter medicin för det, och har fått ner värdet till det normala. Jag ska fortsätta äta den medicinen tills jag (förhoppningsvis) blivit gravid, säger både min endokrinolog och gynekolog. Känns härligt att ha två proffsiga läkare som följer mig i detta nu! Litar på dom till 100% och känner mig så trygg med att vi kommer få bästa tänkbara hjälp.
 
Enligt Bosse, som pratat med RMC, tar det ungefär två månader från att RMC får remissen tills vi får komma på ett första samtal. Helt okej väntetid, med tanke på alla år vi längtat, så känns ett par månader inte så långt. Även om det samtidigt känns jättelångt, för nu känns det som vi är nära något nytt (som vi ju är) och då vill man att den dagen ska vara här NU! Vi kan ju kanske räkna med ett första besök i Linköping i mitten på november då, men tveksamt om vi får påbörja första försöket i år, om vi hinner det innan deras julledighet osv. Men vi får se. Har vi tur så får vi göra vårt första försök innan jul. Hur häftigt vore inte det då!? 
 
Jag skenar iväg lite. Jag vet ju faktiskt inte om vi blir "godkända" av RMC. Mardrömmen vore ju om dom skickar ett svar med att "Nähedu! Ni får försöka så många månader till innan ni får nån hjälp här!". 
Bosse tror dock inte att det är någon risk, han menar att vi är "ett klockrent IVF fall". 
 
Nu har jag babblat av mig lite här, så skönt! Känner att jag behöver skriva igen. 
Är ni några kvar här? Har ni erfarenheter av IVF? Vill ni dela med er? Jag vill veta ALLT! :)
Ni kan lämna en kommentar om ni vill, och vill ni skriva mer privat så kan ni såklart maila, jenniiiesliv@hotmail.se 
Det skulle betyda jättemycket att få lite info nu inför vad som komma skall.
 
Hur har ni mått under behandlingen? Fick ni vänta länge på att komma igång? Har ni gått via landstinget eller privat? Ja allt!
 
Kram till er som kikar in här! 
 

Blödigt

Fy vad tid det går mellan inläggen här i bloggen.
 
Men eftersom jag äter en hel del mediciner och mår väldigt dåligt, så hamnar bloggen tyvärr inte särskilt högt upp på "listan över saker att orka med". Jag är väldigt trött och har väldigt mycket värk i hela kroppen.
 
Nu har jag ätit Lyrica i ca 2 veckor, för att försöka bli av med lite smärta. Men så dåligt som jag mått dessa två veckor... Ja kära nån!
För det första blir hela min kropp avdomnad, känns som att befinna sig i en dimma hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Blir som en deg i huvudet och jag har inte kunnat fokusera eller tänka klart. Riktigt obehagligt.
Och så har jag tänkt så mycket hemska tankar, så som att jag inte orkar må såhär mer, att det vore lika bra att dö, ja riktigt mörka tankar har det blivit.
Och det svartnar för ögonen, känns ungefär som när man ska svimma. Den känslan har jag nästan hela tiden, även när jag sitter eller ligger ner. Så läskigt!
Jag har ganska lågt blodtryck i vanliga fall, och en av biverkningarna med Lyrica är just lågt blodtryck, så det kanske har blivit lite väl lågt nu.
 
Hur som helst, såhär kan jag ju inte ha det! Så jag mailade till min läkare och skrev som det var, att jag mår mycket dåligt och får en massa obehagliga biverkningar av Lyrica.
Tanken var att jag egentligen skulle ökat dosen idag. Jag har hittills ätit en vääldigt låg dos, eftersom den ska fasas in. Jag började med 25 mg en gång om dagen och ökade sen till två 25 mg om dagen, det är den högsta dosen jag tagit.
Men tanken var att jag idag skulle börja med fyra 25 mg om dagen och nästa vecka skulle dosen ökas igen till två 75 mg om dagen. Så, väldigt väldigt låga doser som ni ser, men ändå reagerade jag så starkt!
 
Hur som helst, fick svar på mailet att jag skulle sänka dosen istället för att höja, så från och med idag äter jag en 25 mg till natten.
Hoppas att dimman ska lätta lite. Jag känner att jag hellre har ont än att bli såhär avdomnad, var en förlamande känsla både i kroppen och huvudet. Kunde inte få ihop en enda tanke, och då har jag bara ätit denna i ca två veckor!
Alla reagerar ju olika på mediciner och alla är olika känsliga, denna var inget för mig.
 
Jag ska till min läkare igen den 11 november, så då får vi se hur läget är då.
 
Jag är sjukskriven, till sista januari som läget är just nu. Känns konstigt att vara hemma såhär länge. I januari har jag varit hemma ett helt år, på heltid! Vem kunde ana något sånt.
 
Jag hälsar såklart på på jobbet med jämna mellanrum, så härligt att träffa dom! Och även om dom är dementa så minns dom mig, vilket såklart är superkul! :)
 
Tyvärr blir det ju så att det här med barn får ligga på is fullständigt.
Jag äter LCHF, och det går bra faktiskt, gör det utan att ens tänka på det längre, vilket är skönt.
Men min vikt kan jag inte påverka så mycket, eftersom jag fortfarande inte är rätt inställd med mediciner och därför inte har någon fungerande ämnesomsättning så blir det svårt.
Det jag tänker då är att jag ialla fall inte fyller kroppen med massa onyttigheter, så som socker eller dåliga kolhydrater (läs: dåliga kolhydrater för mig). Utan jag fyller kroppen med nyttig mat, lagad mat, så lite tillstatser som möjligt och bra fetter helt enkelt.
Det känns bättre att göra det och vara inne i det tänket helt och hållet, för en vacker dag borde ju alla mediciner klicka och hormonbalansen ordna upp sig. Och då känns det skönt att kosten redan funkar.
Så som läget är nu är jag glad om jag bara lyckas hålla vikten, alltså inte gå upp mer i vikt. Och det funkar. Även om jag såklart skulle vilja att det tickade lite neråt, men det kommer. Jag måste tro att det kommer.
 
Idag fick jag blodblandade flytningar och molande i magen. Det är ju så mina senaste menstruationer har börjat, så jag får väl anta att det är det som pågår nu. Jag har haft ont i bröstvårtorna några dagar, men mest känt att det kanske också berodde på Lyrica, svårt att avgöra när så mycket i kroppen svajar.
Hur som helst är det ju jättebra att den biten funkar lite!
 
Såhär har det sett ut det senaste med mensen:
Juni: Åt Provera 1-10 Juni. Mens:11-18 Juni.
Juli: Spontan "mens", blodiga flytningar: 13-16 Juli.
Augusti: Spontan mens: 13-17 Augusti.
Oktober: Blodiga flytningar (idag): 7 Oktober.
 
Inte så himla illa va? För att vara mig, för att vara mitt kroppaskrälle.
Jag ska ju äta Provera var tredje månad för att få blödning, men det har ju inte behövts sen i Juni än så länge, vilket känns jättebra.
Alla "normala" grejer min kropp lyckas fixa är ju en vinst i sig för mig!
(och kanske har det med kosten att göra, jag tror det ialla fall).
 
Vi säger så sålänge!
 
Kram!

Spontan mens!

Hjälp, nu var det verkligen längesen jag skrev. Jag som skulle bättra mig...
Jag skyller på vackert väder, semester med R och att det faktiskt inte hänt så mycket som jag velat skriva om.
 
Men. Såklart har det hänt något som jag vill att ni ska ta del av!
Jag är fortfarande sjukskriven, till sista september som det är nu, får se i slutet på september hur jag mår då när det är dags att träffa läkaren igen.
Jag äter medicin nu varje dag för min ångest. Jag känner inte av den varje dag nu tack och lov, så det hjälper ju ialla fall :)
 
Jag har fortfarande svår värk i hela kroppen. Men armarna, benen, fötterna och händerna är absolut värst.
Det gör stundtals så ont i handlederna och då kan jag inte göra något med hela händerna.
Och likadant i fötterna, jag vaknar nästan varje dag med smärta i fötterna, det är hemskt och det tar ett bra tag innan jag "får igång" dom.
Och så denna trötthet, den sköljer över mig som en dimma, och vissa dagar lättar inte denna dimma alls. Vissa dagar är det bättre, lite klarare och stundtals tillochmed helt klart. Det är väldigt olika hur tröttheten eller hjärndimman slår mot mig. Och därför inget som jag kan förutse, och det är jobbigt. Jag kan inte planera något framåt, för jag vet inte hur tröttheten kommer slå den dagen. Så jäkla surt!
 
Men, nu har jag något att berätta ialla fall. Något som hör till min blogg om just PCOS och allt sånt.
Jag åt Provera 1-10 juni. Fick blödning 11-18 juni, mer eller mindre.
Sen kom det lite blodblandade flytningar 13-16 juli, inte så mycket så att jag behövde något skydd, men kroppen höll på med något, och allt sånt är positivt för mig! ;)
Och så nu då. 13 augusti kom det plötsligt en riktig mens! Helt spontant! :)
Jag fick ont i bröstvårtorna den 8 augusti och det höll i sig tills mensen kom igång.
Denna mensen har varit riklig och jag har haft en hel del mensvärk.
Men det är såklart välkommet! Så kul när kroppen fixar nåt på egen hand liksom!
Jag blöder fortfarande lite, men det håller nog på att sluta nu, femte dagen. Alltså en "normal" mens.
Det känns så kul!
 
Jag skulle ätit nästa Proverakur 1 september, men det behöver jag ju inte nu, vilket är skönt.
Ett piller mindre att stoppa i mig nu.
 
Här är jag, en helt okej dag nu i sommar.
Tänk vad lite mascara kan göra ändå! Galet!
 
Nu vet ni lite om läget ialla fall.
Känns som sagt jättekul att kroppen kämpar på.
Jag kör på med LCHF, det går finfint ialla fall :)
 
Kram till er finisar som kikar in!