Blödigt

Fy vad tid det går mellan inläggen här i bloggen.
 
Men eftersom jag äter en hel del mediciner och mår väldigt dåligt, så hamnar bloggen tyvärr inte särskilt högt upp på "listan över saker att orka med". Jag är väldigt trött och har väldigt mycket värk i hela kroppen.
 
Nu har jag ätit Lyrica i ca 2 veckor, för att försöka bli av med lite smärta. Men så dåligt som jag mått dessa två veckor... Ja kära nån!
För det första blir hela min kropp avdomnad, känns som att befinna sig i en dimma hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Blir som en deg i huvudet och jag har inte kunnat fokusera eller tänka klart. Riktigt obehagligt.
Och så har jag tänkt så mycket hemska tankar, så som att jag inte orkar må såhär mer, att det vore lika bra att dö, ja riktigt mörka tankar har det blivit.
Och det svartnar för ögonen, känns ungefär som när man ska svimma. Den känslan har jag nästan hela tiden, även när jag sitter eller ligger ner. Så läskigt!
Jag har ganska lågt blodtryck i vanliga fall, och en av biverkningarna med Lyrica är just lågt blodtryck, så det kanske har blivit lite väl lågt nu.
 
Hur som helst, såhär kan jag ju inte ha det! Så jag mailade till min läkare och skrev som det var, att jag mår mycket dåligt och får en massa obehagliga biverkningar av Lyrica.
Tanken var att jag egentligen skulle ökat dosen idag. Jag har hittills ätit en vääldigt låg dos, eftersom den ska fasas in. Jag började med 25 mg en gång om dagen och ökade sen till två 25 mg om dagen, det är den högsta dosen jag tagit.
Men tanken var att jag idag skulle börja med fyra 25 mg om dagen och nästa vecka skulle dosen ökas igen till två 75 mg om dagen. Så, väldigt väldigt låga doser som ni ser, men ändå reagerade jag så starkt!
 
Hur som helst, fick svar på mailet att jag skulle sänka dosen istället för att höja, så från och med idag äter jag en 25 mg till natten.
Hoppas att dimman ska lätta lite. Jag känner att jag hellre har ont än att bli såhär avdomnad, var en förlamande känsla både i kroppen och huvudet. Kunde inte få ihop en enda tanke, och då har jag bara ätit denna i ca två veckor!
Alla reagerar ju olika på mediciner och alla är olika känsliga, denna var inget för mig.
 
Jag ska till min läkare igen den 11 november, så då får vi se hur läget är då.
 
Jag är sjukskriven, till sista januari som läget är just nu. Känns konstigt att vara hemma såhär länge. I januari har jag varit hemma ett helt år, på heltid! Vem kunde ana något sånt.
 
Jag hälsar såklart på på jobbet med jämna mellanrum, så härligt att träffa dom! Och även om dom är dementa så minns dom mig, vilket såklart är superkul! :)
 
Tyvärr blir det ju så att det här med barn får ligga på is fullständigt.
Jag äter LCHF, och det går bra faktiskt, gör det utan att ens tänka på det längre, vilket är skönt.
Men min vikt kan jag inte påverka så mycket, eftersom jag fortfarande inte är rätt inställd med mediciner och därför inte har någon fungerande ämnesomsättning så blir det svårt.
Det jag tänker då är att jag ialla fall inte fyller kroppen med massa onyttigheter, så som socker eller dåliga kolhydrater (läs: dåliga kolhydrater för mig). Utan jag fyller kroppen med nyttig mat, lagad mat, så lite tillstatser som möjligt och bra fetter helt enkelt.
Det känns bättre att göra det och vara inne i det tänket helt och hållet, för en vacker dag borde ju alla mediciner klicka och hormonbalansen ordna upp sig. Och då känns det skönt att kosten redan funkar.
Så som läget är nu är jag glad om jag bara lyckas hålla vikten, alltså inte gå upp mer i vikt. Och det funkar. Även om jag såklart skulle vilja att det tickade lite neråt, men det kommer. Jag måste tro att det kommer.
 
Idag fick jag blodblandade flytningar och molande i magen. Det är ju så mina senaste menstruationer har börjat, så jag får väl anta att det är det som pågår nu. Jag har haft ont i bröstvårtorna några dagar, men mest känt att det kanske också berodde på Lyrica, svårt att avgöra när så mycket i kroppen svajar.
Hur som helst är det ju jättebra att den biten funkar lite!
 
Såhär har det sett ut det senaste med mensen:
Juni: Åt Provera 1-10 Juni. Mens:11-18 Juni.
Juli: Spontan "mens", blodiga flytningar: 13-16 Juli.
Augusti: Spontan mens: 13-17 Augusti.
Oktober: Blodiga flytningar (idag): 7 Oktober.
 
Inte så himla illa va? För att vara mig, för att vara mitt kroppaskrälle.
Jag ska ju äta Provera var tredje månad för att få blödning, men det har ju inte behövts sen i Juni än så länge, vilket känns jättebra.
Alla "normala" grejer min kropp lyckas fixa är ju en vinst i sig för mig!
(och kanske har det med kosten att göra, jag tror det ialla fall).
 
Vi säger så sålänge!
 
Kram!

Spontan mens!

Hjälp, nu var det verkligen längesen jag skrev. Jag som skulle bättra mig...
Jag skyller på vackert väder, semester med R och att det faktiskt inte hänt så mycket som jag velat skriva om.
 
Men. Såklart har det hänt något som jag vill att ni ska ta del av!
Jag är fortfarande sjukskriven, till sista september som det är nu, får se i slutet på september hur jag mår då när det är dags att träffa läkaren igen.
Jag äter medicin nu varje dag för min ångest. Jag känner inte av den varje dag nu tack och lov, så det hjälper ju ialla fall :)
 
Jag har fortfarande svår värk i hela kroppen. Men armarna, benen, fötterna och händerna är absolut värst.
Det gör stundtals så ont i handlederna och då kan jag inte göra något med hela händerna.
Och likadant i fötterna, jag vaknar nästan varje dag med smärta i fötterna, det är hemskt och det tar ett bra tag innan jag "får igång" dom.
Och så denna trötthet, den sköljer över mig som en dimma, och vissa dagar lättar inte denna dimma alls. Vissa dagar är det bättre, lite klarare och stundtals tillochmed helt klart. Det är väldigt olika hur tröttheten eller hjärndimman slår mot mig. Och därför inget som jag kan förutse, och det är jobbigt. Jag kan inte planera något framåt, för jag vet inte hur tröttheten kommer slå den dagen. Så jäkla surt!
 
Men, nu har jag något att berätta ialla fall. Något som hör till min blogg om just PCOS och allt sånt.
Jag åt Provera 1-10 juni. Fick blödning 11-18 juni, mer eller mindre.
Sen kom det lite blodblandade flytningar 13-16 juli, inte så mycket så att jag behövde något skydd, men kroppen höll på med något, och allt sånt är positivt för mig! ;)
Och så nu då. 13 augusti kom det plötsligt en riktig mens! Helt spontant! :)
Jag fick ont i bröstvårtorna den 8 augusti och det höll i sig tills mensen kom igång.
Denna mensen har varit riklig och jag har haft en hel del mensvärk.
Men det är såklart välkommet! Så kul när kroppen fixar nåt på egen hand liksom!
Jag blöder fortfarande lite, men det håller nog på att sluta nu, femte dagen. Alltså en "normal" mens.
Det känns så kul!
 
Jag skulle ätit nästa Proverakur 1 september, men det behöver jag ju inte nu, vilket är skönt.
Ett piller mindre att stoppa i mig nu.
 
Här är jag, en helt okej dag nu i sommar.
Tänk vad lite mascara kan göra ändå! Galet!
 
Nu vet ni lite om läget ialla fall.
Känns som sagt jättekul att kroppen kämpar på.
Jag kör på med LCHF, det går finfint ialla fall :)
 
Kram till er finisar som kikar in!

Ångesten föder ångest

Efter mitt senaste inlägg, 9 juli, i torsdags, har det hänt en del.
 
Samma eftermiddag, i torsdags, vid 15.00 fick jag mitt livs första panikångestattack!
Det var det hemskaste och otäckaste jag varit med om tror jag!
Tack och lov så var R hemma, det lugnade en del.
Och min mamma kom, och hade slutat lite tidigare den dan, så hon kom strax efter 15, vilket gjorde att jag hade både min mamma och R hos mig.
Jag fick ligga på vardagsrumsgolvet och försöka andas mig igenom detta lilla helvete som jag gick igenom.
Åh gud vilken ångest! Det kändes exakt som att någon stod på min bröstkorg och hals, jag kunde inte andas och det kändes som att hjärtat skulle sprängas inne i bröstet på mig. Jag hade hög puls och hjärtklappning till tusen!
Och kände mig inte riktigt medveten om vad som hände.
 
Efter cirka 30 minuter lugnade det ner sig, och jag kunde hantera situationen och sätta mig i soffan. Fortfarande med visst stresspåslag och hjärtklappning, och stor klump i halsen. Men det lättade.
Efteråt har jag haft ångest för att få sån här stark ångest igen (snacka om ond cirkel!), ångesten föder liksom ångesten. Helt galet.
 
Jag har haft mailkontakt med min endokrinolog, som skrev ut Atarax åt mig, så jag tog första pillret idag.
Jag har även lämnat blodprov idag, tre rör. Och haft frukostdejt med min fina R på Central Bageriet här i Huskvarna, så mysigt.
Och efter ett besök inne på A6 (när Ataraxen hunnit börja verka) blev jag helt dåsig och trött och väck. Så det var bara hem och sova några timmar. Jag är fortfarande lite omknöcklad i huvudet, känns som att befinna sig mellan vaken och sovande, på nåt vis. Men att skriva här går ändå bra nu :)
 
Jag fick även veta, i mailkontakten med endokrinologen, att jag skulle höjt Cytomel (T3) redan i slutet av Juni (!!!), jag har fortsatt med min dos som är 5 mcg på morgonen och 5 mcg till lunch. Men jag skulle börjat i Juni med 10 mcg på morgonen och 10 mcg till lunch. Alltså skulle jag dubblat dosen... Vilket jag totalt missat! Så imorgon blir det 10 mcg och så ska jag göra så i sju dagar, och sen höja även till lunch. Kanske känner jag av en positiv förändring då. Hoppas hoppas! :) Och så hoppas jag så innerligt att det verkligen kommer hjälpa mig mot min värk, trötthet och allt, men också för min vikt, som sitter som ett berg på denna kropp. Jag vill att vikten ska gå neråt, för att må bättre också.
 
Jag har även börjat få lite blodstrimmor i flytningarna. Det började i måndags, 13 Juli. Det har inte kommit igång någon mens, och det kanske det inte gör, men något pågår.
 
Tack för att ni läser! Så kul att se!
 
Kram!