Blödigt

Fy vad tid det går mellan inläggen här i bloggen.
 
Men eftersom jag äter en hel del mediciner och mår väldigt dåligt, så hamnar bloggen tyvärr inte särskilt högt upp på "listan över saker att orka med". Jag är väldigt trött och har väldigt mycket värk i hela kroppen.
 
Nu har jag ätit Lyrica i ca 2 veckor, för att försöka bli av med lite smärta. Men så dåligt som jag mått dessa två veckor... Ja kära nån!
För det första blir hela min kropp avdomnad, känns som att befinna sig i en dimma hela tiden, både fysiskt och psykiskt. Blir som en deg i huvudet och jag har inte kunnat fokusera eller tänka klart. Riktigt obehagligt.
Och så har jag tänkt så mycket hemska tankar, så som att jag inte orkar må såhär mer, att det vore lika bra att dö, ja riktigt mörka tankar har det blivit.
Och det svartnar för ögonen, känns ungefär som när man ska svimma. Den känslan har jag nästan hela tiden, även när jag sitter eller ligger ner. Så läskigt!
Jag har ganska lågt blodtryck i vanliga fall, och en av biverkningarna med Lyrica är just lågt blodtryck, så det kanske har blivit lite väl lågt nu.
 
Hur som helst, såhär kan jag ju inte ha det! Så jag mailade till min läkare och skrev som det var, att jag mår mycket dåligt och får en massa obehagliga biverkningar av Lyrica.
Tanken var att jag egentligen skulle ökat dosen idag. Jag har hittills ätit en vääldigt låg dos, eftersom den ska fasas in. Jag började med 25 mg en gång om dagen och ökade sen till två 25 mg om dagen, det är den högsta dosen jag tagit.
Men tanken var att jag idag skulle börja med fyra 25 mg om dagen och nästa vecka skulle dosen ökas igen till två 75 mg om dagen. Så, väldigt väldigt låga doser som ni ser, men ändå reagerade jag så starkt!
 
Hur som helst, fick svar på mailet att jag skulle sänka dosen istället för att höja, så från och med idag äter jag en 25 mg till natten.
Hoppas att dimman ska lätta lite. Jag känner att jag hellre har ont än att bli såhär avdomnad, var en förlamande känsla både i kroppen och huvudet. Kunde inte få ihop en enda tanke, och då har jag bara ätit denna i ca två veckor!
Alla reagerar ju olika på mediciner och alla är olika känsliga, denna var inget för mig.
 
Jag ska till min läkare igen den 11 november, så då får vi se hur läget är då.
 
Jag är sjukskriven, till sista januari som läget är just nu. Känns konstigt att vara hemma såhär länge. I januari har jag varit hemma ett helt år, på heltid! Vem kunde ana något sånt.
 
Jag hälsar såklart på på jobbet med jämna mellanrum, så härligt att träffa dom! Och även om dom är dementa så minns dom mig, vilket såklart är superkul! :)
 
Tyvärr blir det ju så att det här med barn får ligga på is fullständigt.
Jag äter LCHF, och det går bra faktiskt, gör det utan att ens tänka på det längre, vilket är skönt.
Men min vikt kan jag inte påverka så mycket, eftersom jag fortfarande inte är rätt inställd med mediciner och därför inte har någon fungerande ämnesomsättning så blir det svårt.
Det jag tänker då är att jag ialla fall inte fyller kroppen med massa onyttigheter, så som socker eller dåliga kolhydrater (läs: dåliga kolhydrater för mig). Utan jag fyller kroppen med nyttig mat, lagad mat, så lite tillstatser som möjligt och bra fetter helt enkelt.
Det känns bättre att göra det och vara inne i det tänket helt och hållet, för en vacker dag borde ju alla mediciner klicka och hormonbalansen ordna upp sig. Och då känns det skönt att kosten redan funkar.
Så som läget är nu är jag glad om jag bara lyckas hålla vikten, alltså inte gå upp mer i vikt. Och det funkar. Även om jag såklart skulle vilja att det tickade lite neråt, men det kommer. Jag måste tro att det kommer.
 
Idag fick jag blodblandade flytningar och molande i magen. Det är ju så mina senaste menstruationer har börjat, så jag får väl anta att det är det som pågår nu. Jag har haft ont i bröstvårtorna några dagar, men mest känt att det kanske också berodde på Lyrica, svårt att avgöra när så mycket i kroppen svajar.
Hur som helst är det ju jättebra att den biten funkar lite!
 
Såhär har det sett ut det senaste med mensen:
Juni: Åt Provera 1-10 Juni. Mens:11-18 Juni.
Juli: Spontan "mens", blodiga flytningar: 13-16 Juli.
Augusti: Spontan mens: 13-17 Augusti.
Oktober: Blodiga flytningar (idag): 7 Oktober.
 
Inte så himla illa va? För att vara mig, för att vara mitt kroppaskrälle.
Jag ska ju äta Provera var tredje månad för att få blödning, men det har ju inte behövts sen i Juni än så länge, vilket känns jättebra.
Alla "normala" grejer min kropp lyckas fixa är ju en vinst i sig för mig!
(och kanske har det med kosten att göra, jag tror det ialla fall).
 
Vi säger så sålänge!
 
Kram!

Dagarna som gick

Nu var det för längesen jag skrev igen. Jag orkar inte skriva alltid, även om jag såå gärna skulle vilja!
Och så händer det ju inte superdupermycket när man är hemma sjukskriven.
 
Men, i onsdags åkte jag till min syster som bor i Borås, och så sov jag hos henne till torsdagen och då åkte vi till Göteborg. Var en mysig dag ihop, och vi gjorde lite av varje.
På eftermiddan kom mamma och R och skulle hämta mig, och då följde min syster med hem till oss också.
 
Midsommarafton var så lugn och skön här hemma. Jag och min syster bakade en jordgubbstårta, LCHF såklart!
 
Vår mamma kom och smakade en bit också på eftermiddan.
På kvällen grillade jag, R och min syster. Satt och umgicks på altanen och sen gick vi in och kollade på film.
Så skönt med en lugn kväll, en orkar ju inte mycket mer med detta kroppaskrälle!
 
Midsommaraftonskvällen, bästa outfiten, mitt nattlinne med ananas på ;)
 
På lördagen kom vår bror och våra två brorsdöttrar och fikade. Min syster gjorde en rabarberglass, också LCHF såklart, som blev såå god! Så vi lyckades med allt fika denna helgen ;)
 
Jag glömde ta kort på glassen! Så fick bli en bild på uppäten fika i vår trädgård.
På bilden ser ni vår gamla fula staket. En del av det är borta nu, ska bli en avenbokhäck där istället :)
Och R har byggt ett insynsskydd mot garaget.
 
Såhär opigg är man, men denna bilden tog jag mest för att mina små fräknar syns! Älskar dom och önskar att dom ville bli fler!
 
Annars då? Tyvärr har jag inte märkt nån vidare skillnad med Cytomelen. Jag är fortfarande väldigt trött och blir väldigt trött om jag gjort något "extra" någon dag. Idag kom jag helt enkelt inte upp ur sängen fören klockan vad 13! Sömnproblem vissa nätter, och det känns som jag skulle kunna sova dygnet runt igen.
Värken är som innan. Kroppen klarar inte av så mycket som jag skulle vilja.
 
Jag äter ju LCHF nu, och även R, vi sköter oss såå bra! Och det är så mycket lättare när vi äter exakt samma. Han är bäst!
Dock händer inte ett enda litet dugg med min vikt, mer än att jag GICK UPP 1 KILO! Så galet tråkigt!
Jag vet att det är mina dumma hormoner som gör detta. Jag vet det. Men det är ändå såå tråkigt när man kämpar för att det ska gå åt andra hållet! Men jag ger inte upp denna gången, förr eller senare börjar det kanske ticka neråt, jag får ha tålamod på alla sätt med kroppen. Tålamod att medicinen ska börja fungera, tålamod att vikten ska börja gå neråt, tålamod att kunna bli mamma. Tålamod.
 
Såhär måste det ju vara! Vi är alla så mycket starkare än vad vi kanske tror till en början!
Vi klarar så mycket mer när vi väl måste! Glöm aldrig det!
 
Kram!
 
 

Varit hos endokrinologen

Idag var det dags att gå till min endokrinolog. Han är så bra!
Vi satt och pratade i en timme! Och han vill skicka mig på EEG, för att kolla hur signalerna skickas i mitt huvud.
Hormoner är verkligen en märklig grej i kroppen! Styr precis allting!
 
Vi pratade om min vikt, att jag inte ska känna nån stress med den, min kropp är i sån obalans nu, den måste få tid. Men han menar att det kommer gå neråt så småningom. Jag längtar.
 
Jag ska inte ha för bråttom med att må bra, kroppen behöver sin tid. Den kan vi inte styra eller påverka. Så jag får lära mig att ha tålamod nu.
 
Får se när jag får tid för EEG, kanske inte blir fören efter sommaren.
 
Och efter läkarbesöket gick jag till A6 och lunchade med en gammal kompis i 3,5 timmar! Snacka om långlunch! ;)
Så skönt att bara sitta och tjöta bort flera timmar, älskar sånt!
 
Idag kom även mensen igång, jag har haft småblödningar sen i måndags, men den har liksom inte satt fart.
Nu är den verkligen igång! Jag blöder som en dåre!
Var ju nio månader sen jag hade den, lite "kul" att jag fick den idag den 11 juni, då min sista mens var 11 september.
Nu fick jag den en dag efter avslutad Proverakur, så det var ju verkligen dags.
 
Imorgon ska jag börja ta en högre dos av Cytomel (T3), nu ska jag ta en hel tablett på morgonen och en hel till lunch. Får hoppas att det kommer gå åt rätt håll då.
Jag har fortfarande kvar min smärta i muskler och leder och ofrivilliga spänningar i armar och ben. Jag har kvar mjölksyran som jag får så fort jag använder mina armar.
 
Kram!