Ett sömnigt inlägg

God morgon!
 
Jag sover väldigt gott på natten nu, tack och lov!
Däremot har jag drömt otroligt otäckt inatt, vaknade med riktig oro och hjärtklappning.
Usch vad otäckt. Detta var en så pass orealistisk dröm, men ändå var jag inte riktigt säker när jag vaknad, hade det hänt eller inte? Puuuh! Vad jobbigt sånt är!
 
Jag sover med öronproppar nu på nätterna. Så skönt att slippa höra R's snarkningar, han somnar ofta före mig och då blir det så svårt att somna när han väl börjat snarka ;) Men nu hör jag ingenting!
 
Jag kunde hur som helst inte somna om när jag vaknat ur denna dröm. Så här sitter jag nu. Är lite för tidigt för frukost för min del, så väntar en stund till.
 
I eftermiddag ska vår katt Dixie kastreras.
Vår lilla tjej :)
Vår stora katt, Snuffsan, är också kastrerad och det har funkat jättebra. Inget skrik eller löpning och så är hon alltid hemma, drar aldrig iväg. Hoppas det ska gå lika bra för Dixie :)
 
Det värsta med att vakna tidigt för min del, är ju att det blir fler timmar med värk. Kanske kan somna en stund till i soffan. Men annars får jag försöka "stå ut".
 
Hoppas ni får en trevlig Valborg, om eller hur ni än firar! :)
 
Kram!

Endokrinologbesök

Idag har jag äntligen varit hos min endokrinolog igen! Han är SÅ bra!
 
Jag hade tid där klockan 11, men fick vänta till 11.50 ungefär, och jag har ju inget att passa, sjukskriven som jag är. Satt och bläddrade i en tidning, men somnade till en stund. Jag är inte van vid att behöva gå upp innan min kropp är färdigsoven.
Hur som helst, läkarbesöket gick bra. Vi pratade om hur jag mår och jag sa att behandlingen nu med Sertralin inte gjort något bättre. Jag har fortfarande ont och jag är fortfarande så trött. Jag är glömsk och förvirrad. Och han såg på mig att jag inte är pigg.
Hjärta och puls var bra, men lite väl lugnt kanske, men inget konstigt eller onormalt.
Han trodde att jag redan varit på Kvinnokliniken och han blev mycket förvånad när jag sa att jag inte ens fått nån tid än, så han skulle ringa dit och höra vad som dröjer.
Det kommer troligtvis bli P-piller, om inte KK skulle ha nån annan åsikt.
Han sa också att min PCOS inte är "så svår", så kanske har den blivit något mildare än den varit. Skönt iså fall :)
 
Han blev upprörd över att försäkringskassan inte ville ge mig sjukpenning.
Och i samband med det sa han "Du kanske inte har insett själv hur sjuk du är".
Och det har jag kanske inte, även om jag själv tycker att det är det enda jag tjatar om.
 
Så, min endokrinolog är väldigt mycket för att ta en sak i taget och att var sak tar sin tid. Helt rätt i och för sig. Men jag är otålig och vill må bättre NU, helst igår.
Men, planen är ialla fall att jag ska få börja med T3, äntligen! Tar ett tag till innan jag får den, men stenen är i rullning!
Och jag ska börja med P-piller, när jag varit på KK och gjort en undersökning där.
Jag ska fortsätta äta Sertralinet för att "ha det i botten", och inte börja mixtra med det jag redan äter nu innan jag ska börja med ny medicin.
 
Jag ska tempa mig varje morgon i 10-15 dagar ungefär, han vill veta hur min temp ligger.
 
Efter det besöket tog jag mig tillbaks till Huskvarna och pratade med min chef. Hon är verkligen förstående när det gäller detta, så skönt.
Och så hälsade jag på mina fina kollegor och boende såklart! Såå härligt! Får så mycket härlig energi därifrån! Och anhöriga som var där idag sa att dom saknar mig också. Känns skönt :) Men tråkigt att det dröjer innan jag börjar jobba igen.
Jag är sjuskriven till sista juni, och vet inte alls hur det blir efter det, om jag mår fortsatt dåligt så kanske jag inte kan börja jobba 1 juli heller. Min chef sa bara att jag inte skulle ha för bråttom. Kanske är klokt.
 
Framför allt tror jag att jag måste försöka att inte måla upp detta med T3 som lösningen på alla mina problem. Jag vet ju att det inte funkar för alla. Men tills nu har jag satt allt hopp till den, jag ska nog lugna mig lite med det.
 
 
Nu har ni fått en liten update om läget.
Nu hoppas jag bara att det inte ska dröja alltför länge innan jag får tiden till KK och T3 :)
Det finns hopp!
 
Tack för att ni läser, är skönt att skriva i bloggen om det, och fint att se att ni är så många som kikar in.
 
Kram!

Kattskrik och ont

Helgen som bara försvann känns det som.
Det har inte varit roliga nätter och mycket liten sömn.
Vår lilla kattjej, Dixie, är inne i fasen "skrika-så-högt-jag-bara-kan-hela-natten". Så jag har fått ligga i källaren med henne i gästrummet inatt, och inte fått sova så mycket... Suck. Nätterna när jag sover brukar annars vara fantastiska såklart, eftersom jag då inte känner nån värk i kroppen. Inatt fick jag ligga vaken och ha både ont i kroppen och skavsår i öronen av hennes skrik.
Hon ska opereras på torsdag (om vi inte får tag i nån tid innan) och förhoppningsvis blir det mindre skrik då.
 
 
Våra tjejer :)
 
Min mamma och syster har varit hos oss idag på lunch och fika. Mysigt.
 
Promenerade med mamma och R runt Rocksjön på eftermiddan. Så fint.
Men det går inte fort...
 
Men jag klarar knappt av solljuset, ögonen rinner och det går inte att hejda.
 
Jag längtar till tisdag då jag ska till min endokrinolog! Hoppas att han säger att jag ska få börja med T3 snart!!
Vill så gärna bli bättre NU! Men jag vet, jag får inte ha för höga förväntningar. Det kan ta tid.
 
Svullen och rinniga ögon.
 
 
Nu ska jag ta kväll här. Känner mig lite mör i både kropp och knopp. Och har en massa samtal att ringa imorgon, så känner att jag vill försöka vara lite pigg.
 
Hoppas er helg har varit bra på alla sätt!
 
Kram!