Tillbaka!

Hej på er (om det är någon som fortfarande kikar in)!
 
Nu var det längelängesen jag skrev något här. Jag har inte skrivit sen oktober 2015! Hur galet är inte det!?
Livet hamnade lite på paus när jag var sjukskriven och mådde så dåligt.
Mycket har hänt sen vi hördes sist, väldigt mycket.
 
Den 14 mars 2016 gjorde jag en Gastric Bypass, absolut bästa beslutet jag tagit! Och jag är så glad och stolt att jag "tjatade" på min endokrinolog att skicka remissen. 
Operationen gick jättebra! Jag har gått ner bra i vikt och ligger nu på 66-67 kilo, och vikten har stabiliserat sig sen några månader tillbaks. Nu gäller det bara att hålla vikten och fortsätta äta bra :) Hittills går det jättebra! (När remissen skickades vägde jag 122,5 kilo!)
 
En mycket härlig bieffekt av viktnedgången är att min mens nu är så gott som regelbunden, det har den varit hela detta året. Jag har fått mens varje månad nu sen i januari i år, och den är mellan 27-32 dagar varje gång. Inte som "en klocka" än, men så pass regelbunden så att jag "vet" när jag ska börja vänta mig att den kommer. 
Enligt min gynekolog har jag nu också fått igång ägglossningen, och det känns så jäkla bra!
 
Jag är inte sjukskriven längre. I mars i år började jag plugga, en trädgårdsutbilning, så himla kul! Och så häftigt att jag klarar av det! Jag orkar! Kroppen funkar och huvudet hänger med. Jag är tjänstledig från mitt arbete i kommunen, och vet inte riktigt vad jag ska pyssla med i december när utbildningen är klar. Men jag har ju min tjänst, så något ska det väl kunna bli :)
Så skönt att inte vara sjukskriven! 
 
Men graviditet då!? Det som alla år har handlat om. Och nej, än har vi inte blivit gravida. 
Dels har vi inte försökt under året efter GBP, rekommendationen var då att inte börja försöka förens 1½ år efter operationen, men vi slutade skydda oss i vintras, och sen blev mensen regelbunden och så. Men vi har inte lyckats bli gravida. 
Så nu, mina kära vänner, skickas remiss om IVF! Hur häftigt är inte det!? Det känns nästan lite overkligt än, men såå himla härligt! Det känns som att vi tar ett jättekliv mot vår dröm att få bli föräldrar.
Jag var hos min gynekolog och spolade äggledarna i måndags, och jag hade fri passage i båda äggledarna och min gynekolog sa, som alltid, att min livmoder var "jättefin". Jag var tvungen att fråga vad han menar med det, och han menar att den har en sån fin och bra form, tydligen. Skönt att det ser bra ut, i det här kroppaskrället.
 
Mina värden, både FSH och AMH har visat på "toppenresultat", alltså har jag en bra äggreserv och bra kvalité på äggen. Det känns ju jättebra inför kommande IVF såklart!
Och pga (eller tack vare!) PCOS så har jag väldigt många äggblåsor, som skulle kunna bli många ägg vid stimulering. Alltid något, eller hur! Och jag har alltid hört att vi med PCO(S) har bra chanser att lyckas vid IVF, just för att vi ofta har mycket ägganlag. Så det håller vi tummarna för nu!
 
Remissen skickas denna veckan, sa Bosse (min gynekolog) i måndags. Så himla härligt!
Jag är tyvärr inte immun mot Röda Hund, så har fått vaccinera mig igen i augusti, men är tydligen inte immun för det, är visst så att vaccinet inte biter på alla, jag har nu vaccinerats tre gånger i mitt liv, och de rekommenderar inte att man vaccineras mer än så, så är jag inte immun, så är jag inte det.
Det är väl det enda som inte sett "bra" ut hittills.
R's spermier är lite få, men inte så få så att vi inte skulle kunna bli spontant gravida, men eftersom det inte har hänt något så tyckte Bosse att IVF ändå vore helt rätt för oss. Och det tror vi också. 
Nu hoppas vi bara att RMC Linköping håller med om det, jag har bestämt mig för att inte oroa mig för det än. Först ska dom få remissen, sen ska dom väl bedömma om vi är lämpliga för IVF. Men det hoppas vi såklart att vi är. Jag vet inte riktigt vad som skulle kunna påverka att vi inte skulle vara kvalificerade för IVF nu, så jag väljer att tro att vi får göra det.

Jag har även haft för högt prolaktinvärde, men ätit och äter medicin för det, och har fått ner värdet till det normala. Jag ska fortsätta äta den medicinen tills jag (förhoppningsvis) blivit gravid, säger både min endokrinolog och gynekolog. Känns härligt att ha två proffsiga läkare som följer mig i detta nu! Litar på dom till 100% och känner mig så trygg med att vi kommer få bästa tänkbara hjälp.
 
Enligt Bosse, som pratat med RMC, tar det ungefär två månader från att RMC får remissen tills vi får komma på ett första samtal. Helt okej väntetid, med tanke på alla år vi längtat, så känns ett par månader inte så långt. Även om det samtidigt känns jättelångt, för nu känns det som vi är nära något nytt (som vi ju är) och då vill man att den dagen ska vara här NU! Vi kan ju kanske räkna med ett första besök i Linköping i mitten på november då, men tveksamt om vi får påbörja första försöket i år, om vi hinner det innan deras julledighet osv. Men vi får se. Har vi tur så får vi göra vårt första försök innan jul. Hur häftigt vore inte det då!? 
 
Jag skenar iväg lite. Jag vet ju faktiskt inte om vi blir "godkända" av RMC. Mardrömmen vore ju om dom skickar ett svar med att "Nähedu! Ni får försöka så många månader till innan ni får nån hjälp här!". 
Bosse tror dock inte att det är någon risk, han menar att vi är "ett klockrent IVF fall". 
 
Nu har jag babblat av mig lite här, så skönt! Känner att jag behöver skriva igen. 
Är ni några kvar här? Har ni erfarenheter av IVF? Vill ni dela med er? Jag vill veta ALLT! :)
Ni kan lämna en kommentar om ni vill, och vill ni skriva mer privat så kan ni såklart maila, [email protected] 
Det skulle betyda jättemycket att få lite info nu inför vad som komma skall.
 
Hur har ni mått under behandlingen? Fick ni vänta länge på att komma igång? Har ni gått via landstinget eller privat? Ja allt!
 
Kram till er som kikar in här!