Hundra till noll

Jag har haft bra (jättebra!) dagar och verkligen orkat hur mycket som helst, har det känts som.
Vi var på ett vackert sommarbröllop i lördags och jag orkade dansa och ha roligt hela kvällen och natten. Så glad för det!
 
Vi har varit hos R's föräldrar och hämtat deras växthus som vi fått av dom! Jag älskar det!
 
Och så efter det kommer tyvärr kraschen. Jag kraschar ner från hundra till noll, kan man säga. Från att orka allt till ingenting. Från att ha jätteroligt till att ligga i fosterställning och inte orka med.
Svart eller vitt och inte ett enda mellanläge. Inget normalt.
 
Så, jag vet ju att när jag kravlar runt här nere på botten (både fysiskt och psykiskt) att det kommer bättre dagar, jag vet ju det. Men när jag har såhär ont i kroppen och när jag är såhär trött, så är det så svårt att tänka sig att de där dagarna kommer komma. Men jag vet att dom gör det.
 
R får massera mina armar. Det hjälper för stunden, men sen är smärtan tillbaks. Jag vaknar på morgonen med värken i benen och fötterna och armarna.
Men jag sover bra nu, vilket är skönt! Flera timmar då jag inte känner något, sömn är bra!
Dock fylls inte min energi på när jag sover. Jag vaknar på noll liksom.
 
R har semester nu, vilket är skönt. Även om jag är världens tråkigaste så har vi ändå varandra nu :)
 
Ledsen för tråkigt inlägg och för att det är så deppigt, men behövde få skriva av mig litegrann.
Men mer än såhär orkar inte armarna och fingrarna nu.
 
 

Min vrå av världen

Måste bara visa hur vår trädgård, sakta men säkert, växer fram.
 
Hela min tanke med trädgården är att vi ska bilda olika "rum" i hela trädgården, där något liksom ska överraska en. Få en att vilja dröja sig kvar där.
 
Hur som helst, vi har börjat med det första "rummet" som ska bli vid garageväggen på baksidan, här ska jag få ett bord som jag ska plantera mina växter vid, nån form av blomvägg och ett "tak" av armeringsnät där en kaprifol ska få klänga upp.
Hittills har R byggt ena väggen, ut mot grusvägen, det ska funka som insynsskydd och som vägg där jag ska få upp lite hyllor för blommor och väggfasta krukor mm.
Insynsskyddet från grusvägen.
 
Vi ska nu då bygga en nästan likadan vägg vid andra änden av trädgården, på samma sida. Och däremellan ska vi få upp en häck. En avenbok.
 
Tror det kan bli precis hur bra som helst!
Vi har valt att klä in sidorna på vår vägg med svart plåt, dels för att binda ihop den med garagetaket, men också för att förlänga livslängden på virket, det är tryckt förstås, men detta tyckte vi blev en bra finish.
 
 

 
I en annan del av vår trädgård (den är stor 1200 kvm) har vi ett litet hörn som... Ja, vad ska man säga. Där finns en hög som bara växer, där vi lägger vårt trädgårdsavfall. Det känns inte optimalt såklart, och något ska göras där.
Men, vi har flyttat på tre rhododendron som stod såå skuggigt gömda mellan huset och garaget, flyttat dom och satt som ett litet insynsskydd mo denna "trädgårdens skamfläck".
Och nu har vi utökat med skönhet :)
Vi ska ju givetvis göra något åt högen, inte bara gömma den bakom något snyggt, men med tiden ska även detta hörne kunna kallas för ett av de här "rummen" som ska växa fram.
 
Min kära man kom ialla fall hem med ett traktordäck som mäter 160 cm i diameter. Och däri har vi planterat lite fina blommor som vi gillar.
Däcket är placerat så att rhododendronbuskarna bildar en halvcirkel runt om i bakgrunden.
Vi satte i ett armeringsnät som blev över när vi gjorde staketet på framsidan, där två murgrönor förhoppningsvis ska vilja klättra upp och bilda en liten vägg :)
Vi blev verkligen nöjda med detta! Och vi har ett däck till, fast mindre, som vi ska ha runt vår flaggstång.
Men det får svärfar hjälpa till med imorgon för mina armar klarar inte av att hålla i flaggstången (även om den inte är alls tung).
 
Allt får ta sin tid förstås, men det känns skönt att vi äntligen har någon form av plan med trädgården.
Den är ju redan "uppvuxen" med träd och bärbuskar, men vi vill ändra om och göra den till vår trädgård, utan att förstöra förstås.
 
Kram!
 

Läkarbesök och blommor

Idag har jag varit hos min företagsläkare, det är han som sköter min sjukskrivning.
Han sjukskrev mig till den sista september. Det känns både bra och inte bra.
Det känns bra för att jag slipper jaga honom mitt i semestertider om jag skulle behöva förlänga min sjukskrivning, och det känns inte bra att räkna med att vara hemma så länge. Samtidigt som jag måste ha lite tålamod när det gäller detta kroppaskrället.
 
Efter läkarbesöket tog jag en lunch på stan och då ringde dom från sjukhuset och hade fått ett återbud, så jag fick en tid imorgon klockan 7.45 för EEG. Känns ju skönt att få det gjort också nu innan sommaren rullar igång på allvar.
Men otroligt jobbigt med morgontider! Jag hade problem med denna tiden idag, som var klockan 11. Skulle gå upp klockan 8 men kunde bara inte det fören ca 8.45... Puuust!
Imorgon blir det än värre, men det får gå.
 
Efter morgondagens undersökning ska jag ta bussen till Borås till min syster. Vill inte skriva om det här, men hon har sina bekymmer som jag följer med henne på till läkare och så. Känns skönt att kunna göra det.
 
Efter läkarbesöket idag åkte jag till mitt jobb och hälsade på. Skulle lämna mitt nya läkarintyg till chefen men hon var ledig. Fick en mysig stund med mina goa kollegor och våra fina vårdtagare.
 
Sen åkte jag och R till Plantagen och köpte lite blommor och sen vidare till A6 där vi köpte en söt blomma till vår granne som hjälpt oss att göra vår grind :) Dom blev jätteglada och förvånade, så det var lyckat! :)
 
Men nu satte jag ner arslet i soffan, och lär inte lämna den mer ikväll... Inte fören sängen kallar.
 
Jag har mycket värk och mjölksyran i armarna är hemsk idag. Men jag klarade denna dagen med.
Och så har jag läst att vi med hypotyreos kanske inte ska äta så strikt LCHF! Att vi behöver kolhydrater för att kunna konvertera T4 till T3... Jag som verkligen lyckas så bra nu med kosten!
 
 
Hoppas att ni fina har det bra på alla sätt!
 
Kram!