Allt möjligt

Nu kommer ett inlägg, alldeles för sent känner jag!
 
Jag har inte riktigt orkat skriva, eller känt att jag orkat kanske jag skulle säga.
 
Jag har ju ätit Cytomel nu sen i tisdags. Klockan ringer kl 8 varje morgon och då är det dags att ta den där lilla halvan, 2,5 mcg. Och så ringer det igen klockan 12, och då tar jag nästa halva.
 
Jag kan inte säga att jag känt någon större förändring direkt. Eller jo, jag har en stund varje dag då jag känner att "Åh, nu orkar jag nog vad som helst!". Nackdelen med den stunden är att jag då gärna skenar på i högt tempo, vill inte gärna sitta still eller inte göra något. Då sa allt hända, helst på en enda gång! Jag känner själv hur jag liksom "blir hög", och det mår jag inte bra av heller. Det varar inte så länge, och när det är över så faller jag ner igen, på samma (och ibland lägre) nivå som jag är van vid nu.
 
Jag försöker att intala mig själv att det kommer gå åt rätt håll, sakta men säkert. Vill inte att det ska bli nån undermedveten stress av att "Nu måste jag pigga på mig!" eller "Varför händer inget!?".
Sen är det ju kanske så ändå, att den är just omedveten och undermedveten, den där stressen.
 
Jag har gått och väntat och längtat efter denna lilla pillerburk så länge, och nu när jag äntligen har den kommer nojan över att den kanske inte funkar för mig...
Jag kan få lite dåligt samvete då, jag är ju helt sjukskriven för min värk (som tyvärr inte ändrats till det bättre än) och trötthet till sista juni nu. Får se vad som händer efter det, då kanske medicinen börjat verka mer, eller så har den inte det. Jag ska verkligen försöka att inte stressa på! Men mitt dåliga samvete beror nog mest på att jag har "gått runt och sagt att 'bara jag får medicinen, så ska det nog bli bra'". Känns som att kollegor, läkare, chefen "räknar med" att nu så, nu vänder det. Och så blir jag nervös och stressad om det nu inte skulle bli så. Så onödigt att oroa sig för det, jag kan ju liksom inte hjälpa det.
 
Jag har ialla fall sovit riktigt bra på nätterna! Så skönt! Även om jag drömmer mycket och konstigt, för det gör jag verkligen. Men jag sover åtminstone :)
 
Bilder får jag bjuda på nästa gång!
Vi (läs R) har nämligen lagt stenplattor på vår gamla grusgång, så nu är den såå fin!
Nu väntar vi på att vår gamla grind, som inte varit använd på minst 50 år, ska få ett nytt liv av vår granne som är smed :) Kommer bli så fint med en grind.
Utomhusprojekten är roliga nu under sommaren. Även om jag tyvärr inte kan/orkar gör så mycket som jag skulle vilja.
Jag står för maten ;)
R har också börjat med LCHF, för att hjälpa mig. Det går SÅ mycket bättre nu när v inte har något icke LCHF hemma! Och vi äter samma mat, helt och hållet :) Så tacksam för det!
Så nu har jag ett mumsigt LCHF-bröd i ugnen och R klipper gräset. Vi lever verkligen upp till våra könsroller känner jag ;)
 
Jag är mitt uppe i Proverakuren också, så förhoppningsvis kommer blödningen igång inom en vecka eller så.
 
Ha det så gott tills vi hörs nästa gång!
Och glöm inte bort instagram, där uppdaterar jag mer flitigt, om ni inte vill missa nåt! @yenniiie
 
 
Kram!
 

Kommentera här: