LCHFstart

LCHFstart idag!! Jag har längtat och laddat upp för detta :)

Känns kanon att vara igång!
Jag ska nå mina mål och jag vet att det kommer gå!

Svar på kommentar!

Tänkte svara på era kommentarer som kommit in angående förra inlägget.

Lotta skrev:

Ett år går jättefort vännen! Jag har varit där... ♥ Många pepp-kramar!

Jag svarar:

Tack för pepp-kramen vännen! ♥
Jag är också inställd på att det kommer gå fort, och jag ska göra det bästa av situationen :)
Massa kramar till dig!

Jenny skrev:

Hej! Fick i veckan reda på att jag hade PCO! Kändes som att hela min värld rasade samman.. Men nu mår jag bättre när jag upptäcker att det finns fler med samma "symptom" som sköterskan fint kallade det...
STOR KRAM

Jag svarar:

Hejsan! Jag vet hur det är att få besked om att man har PCO, och ja, det kan kännas som att världen rasar.
För min del var det också så att när jag fick veta det så hade jag ingen aning om att det ens fanns, eller vad det var. Då blir man lite chockad. Och jag var inställd på att jag nog inte skulle kunna få egna barn.
Som tur är, så finns det massvis med hjälp att få!
Jag har provat både Pergotime och Puregon+Ovitrelle. Det har inte fungerat så bra på mig.
Så nu är det en lång väntan till nästa år när jag blir 25 och kan få göra IVF.
Det är alltid bra att läsa om andra i samma situation, så gör jag också, och man lär sig otroligt mycket!
Och så är det skönt att känna att man inte är ensam! :)
Mycket beror förstås också på hur "svår" PCO man har.
Hoppas att allt går bra för dig!
Massa kramar

P skrev:

Du gör helt rätt i att fortsätta kämpa med välmående i både kropp och själ. Se till att njuta av detta år och gör det till det bästa. Samtidigt kan jag tycka när jag läser att du är något enormt stark som orkar med detta och att ta emot ett negativt besked efter det andra. Mer än beundransvärt! Kanske kan det vara bra att ändå få bryta ihop och gråta och vara ledsen! För det är otroligt sorgset att LÄNGTA så att hjärtat värker efter en liten att älska. Då är en månad, ett år och till och med en dag lååång tid. MEN när du har tillåtit dig vara ledsen så ska du som du själv skrev bara njuta av året och ta hand om dig. För i ett lite längre perspektiv är ett år SÅ oerhört kort tid och plötsligt står du där en dag med pirrande mage och redo för ert IVF-försök! Lycka! Fortsätter att följa dig och heja!! Kram

Jag svarar:

Ja, jag ska verkligen satsa på detta året! Och jag ska göra det med glädje, för att nå ett mål!
Jag vet inte om det är något beundransvärt i att jag tar emot negativa besked och väljer att resa mig och gå vidare, det är helt enkelt så jag måste göra för att överhuvudtaget orka.
Självklart gråter jag, floder! Det framgår nog inte så mycket i bloggen, eftersom jag oftast inte skriver just när jag är som längst ner. Då vill jag inte berätta. Jag berättar när jag lugnat mig, när jag tänkt en extra gång. Bloggen skulle med största sannolikhet bli ganska enformig och tråkig om jag skrev ner alla de gånger jag gåter, skriker och slår huvudet i väggen.
Så jag förstår att jag i bloggen, ger sken av att vara stark. Och det försöker jag vara, men det är inte hela sanningen. Jag har dagar då jag knappt vill stiga upp, men jag gör det ändå, för jag vet att ingenting blir bättre av att jag gräver ner mig. Jag väljer helt enkelt livet, min R och att försöka göra det bästa av något som är oerhört svårt. Det är en ständig sorg att gå igenom detta. Men livet slutar inte existera, det rullar på. Och jag vill inte se detta året flyta iväg, och tänka tillbaks och känna att jag "slösade bort" ett år av mitt liv på att bara vara deppig och instängd.
Jag vill minnas detta året som en vändpunkt, som en nystart. Där jag verkligen helhjärtat går in för mina mål i livet. Med det menar jag naturligtvis viktnedgång och graviditet.
Kul att du hänger kvar i bloggen och fortsätter följa mig på denna krokiga resa! :)
Kramar


Tack för era fina, peppande kommentarer! Det är mycket tack vare er som jag orkar med allt detta! Tack för att ni finns ♥

Nu ska jag och R ge oss ut lite i solen på en härlig promenad.
Han har så ont i sin axel, så han har fått ringa jourcentralen nu. Stackars ♥

Ha en bra dag och hoppas att ni har solen hos er, var ni än befinner er! :)

Ett år går väl fort? Jo, det bestämmer vi nu.

Har varit hos Bosse idag. En liten "uppföljning" efter sjukhusbesöket i söndagsnatt.
Äggstockarna var fortfarande något stora, den vänstra var 5 cm och den högra 7,5 cm (de ska vara ca 3 cm).
Men jag har ju inte ont längre, och kroppen löser detta själv.
Mina äggblåsor låg på 3-5 cm. Alltså megastora! De är ju i regel ca 2 cm när de är redo för att släppa. Mina sitter där, övermogna, överstimulerade och bara väntar på att krympa ihop igen.
Blodprovet som jag tog förra fredagen visade att jag har haft en "hyfsad" ägglossning. Inte toppenbra, inte dålig. Men hyfsad. Alltid något.
Mina sköldkörtelprov som han tog var däremot jättebra. Och det är ju skönt.

Så, vad sas egentligen? Hur blir det nu? Det ska jag berätta.
Bosse hade pratat med Linköping (där man gör IVF - genom Bosse), och dom kan inte rucka på att låta oss göra IVF innan vid är 25 år. Och mitt BMI är för högt. Jag måste alltså fylla år och gå ner i vikt innan dom kan hjälpa mig där.
Bosse såg förstås besvikelsen i mina ögon, men sa samtidigt att jag inte skulle ge upp. Han sa att han redan sett skillnader i min vikt sen jag började gå hos honom i april förra året. "Det går ju helt klart åt rätt håll" sa han och "du är inte tjock, men deras kreterier är såna".
Så jag ska alltså gå ner i vikt, och när jag gjort det ska jag kontakta Bosse igen, så hjälper han oss vidare så vi får göra IVF. Jag har ju ett år på mig nu då. Ett stort mål att sikta på. Bosse tyckte definitivt att jag skulle fortsätta helhjärtat med LCHF, det är det "bästa sättet" sa han, när man har PCO. Och jag tror honom. Jag har ju själv märkt skillnaden. Jag vet ju att det fungerar. Jag måste bara komma in på rätt spår och köra på helhjärtat. Det har vacklat ett tag nu, jag har inte riktigt kommit igång så bra som jag gjorde i höstas. Men visst ska det gå igen?! Klart det gör.

Så, trots tråkiga besked om att "behandling upphör" just nu, så ser jag ljuset därframme, någonstans.
Det kommer säkert bli ett hårt år på många sätt. Men jag tänker inte "slarva bort" ett helt år genom att ge upp. Detta året ska bli mitt bästa år! Så får det bli.

Som ni förstår så kommer bloggen inte handla till största delen om behandlingar längre. Det kommer helt enkelt bli om resan mot IVF! (Kan knappt fatta att jag just skrev den meningen om mig själv!)
Och det ska ju då ske genom att äta strikt LCHF och röra på mig. Mer kan jag nog inte göra i nuläget. Och jag vill inte gå fram för hårt, då tröttnar jag bara.
Sen är det ju bara ett plus i kanten om man lyckas få lite snyggare former till beach 2011, eller hur? ;)

Jag hoppas såklart att ni hänger kvar, stöttar, peppar, tröstar och finns här! Det betyder enormt! ♥

Jag tänker inte gräva ner mig, även om det känns som jag skulle vilja det. Just nu. Jag vet att det inte hjälper. Man måste fortsätta framåt, uppåt! Och jag vet att detta är mål som jag har inom räckhåll. Dom är nära, ändå så långt borta. Jag har ett år på mig. Och jag ska förvalta det väl.