En dag i taget

Nu har liljorna slagit ut i buketten jag fick av min fina svägerska i helgen! :) Så vackert!
 
 
Idag kom jag inte ur sängen förens efter klockan 11. Så trött och tung i huvudet idag.
 
Men en promenad får det bli idag. Måste ta mig ut. Och hoppas att huvudet lättar lite med frisk luft.
Det är ett väldigt varierande väder här. Både sol, regn och mulet.
 
Har satt upp mål på min Runkeeper, 1 mil på en månad. Och det kommer jag klara lätt, såklart. Men vill inte ha för hård press nu. Men det kommer förhoppningsvis göra att jag puschar mig själv att gå ut varje dag och gå en sväng.
 
 
Åh, som jag önskar att min kropp kunde komma igång. Jag har inte haft någon mens sen i september.
Och ingen tid till KK heller. Hade varit rätt skönt att få komma dit och göra den där gynundersökningen och se vad den visar nu.
Känns onödigt att boka tid hos Bosse (min gynekolog) nu när jag ändå väntar på en tid till KK.
Ska försöka ringa dom igen tror jag...
 
Om jag förstått det rätt så kan T3, Cytomel som jag ska få (snartsnartsnart!!!) göra att hormonerna kommer i balans, tillsammans med Levaxinet då. Det vore ju fantastiskt!
Men, en sak i taget. Först ska jag ju få medicinen. Och börja med den. Och ha is i magen och inte bli alltför ledsen eller besviken om det inte händer något uppenbart direkt. Jag måste låta min kropp ta den tid den behöver för att komma i hormonell balans.
Min endokrinolog har förvarnat mig, att det kan ta ett par månader ialla fall. Och jag känner mig själv, jag blir otålig, men jag ska ändå försöka lägga band på mig själv.
Huvudsaken är ju att det förhoppningsvis kommer gå åt rätt håll!
 
Kram!

Kommentera här: