JenniiiesLiv

Vilken dag! Jag sov ju så dåligt inatt och värken har fortsatt hela dagen, och verkar inte ha några planer på att ge sig iväg nu heller.

Jag har fått lite funderingar från er läsare, så tänkte svara på det lite kort.

Ni undrar hur länge jag vetat om min Hypotyreos och var vi står i processen kring att försöka bli gravida.

 

Jag är född med Hypotyreos, låg ämnesomsättning. Det upptäcktes via provet man tar på nyfödda barn, i hälen (vet inte vad det provet heter), så när jag var 6 dagar gammal blev jag och min mamma inlagda igen på sjukhus och utredningar gjordes och jag fick då börja med Levaxin, som är ett syntetiskt läkemedel med T4, som är ett hormon som sköts av sköldkörteln och som ska konvertera till T3 i levern. Den omvandlingen fungerar antagligen inte på mig, så jag får brist på T3, vilket gör att jag inte får någon energi i cellerna och hela min kropp går på sparlåga. Hela tiden.

 

Under min uppväxt var det inga större problem, jag var ett "vanligt" barn. Jag fick ta blodprov 1-2 gånger om året och dosen Levaxin ökade i takt med min vikt, så en liten höjning varje gång när jag växte.

Problemen kom i puberteten, alla hormoner blev kaos och jag fick symtom som trötthet, sov dygnet runt och missade mycket i skolan, frös och svettades om vartannat.

Det stabiliserade sig efter puberteten, och när jag var 20 började jag och R försöka bli med barn, eftersom jag då fått veta om min PCO.

 

Nya problem med min Hypotyreos kom i maj 2014, med värk och trötthet och de symtomen jag skrev om igår i tidigare inlägg.

 

Så, vart ligger vi nu till med våra barnplaner?

Jo, det står still på den punkten. Alldeles still.

Jag äter en medicin som heter Sertralin, som är en antidepressiv medicin. Jag äter den inte för att jag är deprimerad. Jag får den för att min endokrinolog menar att min värk i muskler och leder beror mycket på att Hypotalamus i hjärnan sänder ut signaler till min kropp att jobba hela tiden, så undermedvetet spänns mina muskler lite hela tiden, vilket gör att när jag väl ska göra något, te x bära något, gå eller liknande, så finns det ingen energi kvar. Energin når inte cellerna, så då menade han att Sertralin blir verksamt just i denna delen av hjärnan och därför kunde det hjälpa mig.

Tyvärr har det inte fungerat, och jag mår inte bättre med denna behandling. Så jag väntar på att få en tid till honom och ska då prata om att få sluta med den. Jag kan inte bara sluta med den, utan måste fasa ut den.

Och under tiden jag äter denna medicin ska/bör jag inte bli gravid.

Jag ska även till Kvinnokliniken, när jag väl får en tid, och antagligen diskutera P-piller, för att få en regelbunden mens. Jag vill verkligen inte börja med P-piller, så det ska bli spännande att höra vad dom säger om det.

 

Jag ska få börja med Lio (T3) och jag har läst att då kan (hoppas hoppas!) kroppen komma igång igen, med mens och så. Jag vill inte stoppa i mig mer hormoner än jag måste, just för att jag redan är en vandrande hormonrubbning.

 

 

Så, kort och gott. Min kropp är verkligen inte redo för en graviditet, den måste komma i fas.

Vilket jag verkligen hoppas att den kommer göra med rätt behandling och medicin.

Det är så skönt att jag har bra läkare omkring mig! Min gyn Bosse, endokrinologen Jörgen, företagsläkaren Jonny! Så tacksam för dessa herrar! När andra inte velat eller kunnat hjälpa har dom aldrig tvekat!

 

Hoppas att detta var till lite hjälp? Kul att ni har frågor! Ska göra allt jag kan för att svara på dom när dom dyker upp! Fina ni! :)