En blandning

Nu är det snart natten, men jag är lite uppskruvad, så det kändes rätt att slinka in här en sväng.
Vad kul det är att se i statistiken att ni är ett gäng som kikar in!
Känns ju bra att jag inte skriver för ingen alls ialla fall :)
 
Det har varit lite turbolent här...
Jag är ju sjukskriven för min enorma (alltså helt onormala!) trötthet och all hemskt värk i min kropp.
Min läkare har sjukskrivit mig till sista juni. Och min endokrinolog har skrivit och berättat om min Hypo till F-kassan. Men igår kom brevet på posten; Jag har inte rätt till någon mer sjukpenning. Jag anses inte vara så sjuk så att jag behöver vara hemma.
Det blev mycket ångest och oroligt kan jag säga. I våra huvuden for tankarna runt om att vi måste sälja huset tillochmed!
 
Men, jag har varit på arbetsförmedlingen idag och fått massa hjälp. Så nu ska jag få A-kassa istället.
Men måste ta tjänstledigt för att kunna få det, vilket känns väldigt konstigt när det är pga sjukdom som jag inte kan jobba.
Men förhoppningsvis kommer jag kunna läsa upp matten på halvtid! Det har jag inte kunnat göra när jag fått sjukpenning, så detta känns ändå som en "chans"!
Och så får jag söka jobb på halvtid, då har jag en heltids sysselsättning, som jag måste ha för att få A-kassa tydligen. Men detta kommer ju inte vara så jobbigt för min kropp och min värk, som det skulle varit att jobba heltid.
Får se hur det går. Har telefontid med min läkare på torsdag, han lär inte bli glad nu när jag fått indragen sjukpenning. Men vad ska man göra? Pengar måste man ju helt enkelt ha.
 
Om jag ska nämna något om kroppen (som ju faktiskt varit bloggens huvudsyfte!) så kan jag säga att AAAJ vad jag har ont i mina bröst! Alltså inte så att det känns något när jag kommer emot eller så, utan bara en ihållande värk inne i dem. Hoppas det ger med sig, det är inte behagligt precis.
Vågen står tyvärr still, men kroppen minskar i omfång! Har fått lära mig att det är det lösa fettet som istället blir muskler och då väger det tydligen mer, fast man blir mindre/fastare.
 
 
Denna bilden tycker jag visar någorlunda hur man ska tänka sig när motivationen tryter,
och inte bara stirra sig blind på siffror utan faktiskt se och känna skillnaden också!
 
Min mens har dessvärre inte dykt upp mer sen i september.
Men, när jag började med LCHF denna omgången, jag minns inte nu exakt när, men kanske för 10 veckor sen, så fick jag någon form av mellanblödning, det blev blod på pappret när jag torkade, men kom inte igång mer än så och det varade i nästan en vecka. Så helt klart höll ju kroppen på med något, så det är kul!
 
Efter besöket på arbetsförmedlingen idag så träffade jag min fina fina vän Ina! Vi gick och åt en go lunch ihop och tjötade bort några timmar, det är vi experter på! ;) Vi har varit vänner sen vi var 9 år, så nästa år firar vi 20 år kan man säga! Min goa vän!
 
Nej, nu får jag trotsa min överpigga hjärna som inte riktigt vill komma till ro. Behöver min sömn.
Men det är mycket tankar som far runt i mig nu, hur allt ska gå, när får jag den nya medicinen, när får jag komma till kvinnokliniken?
Men dags att stänga av tankarna för idag och låta John Blund komma med sitt sömnpulver och hälla i ögonen på mig. Snark.
Jag känner i hela kroppen hur den bara skriker åt mig att vila vila vila, men som sagt, det är så svårt när huvudet säger annat.
När jag inte behöver oroa mig för massa intyg och annat så sover jag i regel från klockan 22 på kvällen till ca 11 dagen därpå. Ni hör ju. Det är ett par timmar det. Ska jag gå upp tidigare måste jag ställa klockan på ringning och både R och min mamma måste ringa och väcka mig, annars somnar jag bara om. Det är en skittråkig del i min sjukdom...
Men nu ska jag inte gnälla mer idag! ;)
 
Vi hörs nästa gång!
Stor kram till er alla och god natt!
 
 

Kommentera här: