JenniiiesLiv

God morgon hörrni.

 

 

Det här med sömn, det är ett kapitel i sig när det kommer till mig själv.

Jag kan i princip sova hur mycket som helst, utan att egentligen känna mig utvilad.

Jag kan inte någon ny energi eller känna mig riktigt pigg.

Låter det jobbigt? Det är det!

 

Det är en av de värsta problemen med Hypotyreos. Och värken såklart.

Men att aldrig känna sig utvilad eller pigg är riktigt påfrestande.

 

Jag går oftast och lägger mig runt ca 22 på kvällarna, det kan variera något såklart, på helgerna när R är ledig kan det ju bli senare. Men som oftast är det runt 22. Så sover jag, som en klubbad säl! Går inte att väcka mig nattetid.

Och jag vaknar till vid 5-6 för att gå upp och kissa. Det gör jag nog mer eller mindre i sömnen, som de flesta andra.

Sen somnar jag om lika hårt igen och sover till framåt 10-11, och då är jag som en deg i huvudet. Kroppen är tung och jag är otroligt trögstartad.

 

Idag ska jag träffa min goa vän, så jag kunde helt enkelt inte ligga kvar, ibland är det ju så, att något gör att man måste/behöver komma ur sängen tidigare än vad kroppen vill.

 

Har jag en viktig tid att passa, så måste klockan ställas, och flera av mina familjemedlemar måste ringa och smsa flera gånger för att "se till" att jag kommer upp ur sängen.

Jag är värre än den värsta tonåringen!

 

Men detta hör till min sjukdom.

Jag kan absolut vara "pigg" en dag, eller snarare speedad, det är inte ett normalt vaket tillstånd det heller.

Jag har inget "normalt" mellanläge. Allt är PÅ eller AV.

 

Och med denna trötta bild säger jag nu god morgon till er och önskar er en härlig vårdag i solen!