JenniiiesLiv

Men käre värld, denna blogg har verkligen hamnat efter!

 

Ni är kanske några som undrar hur det gått med allt! Hur gick det med IVF:en? Blev vi godkända av RMC?

Ja, kära ni, vi var i Linköping på ett första besök hos läkaren den 18 december 2017, vi fick alltså komma innan jul ändå :)

Jag gjorde gynundersökning och vi pratade med läkare och sjuksköterska som visade hur sprutorna funkar, jag har ju tagit Puregon tidigare (för många år sen), men det var skönt att bli lite uppdaterad. Nu skulle jag ju köra med Gonal-f och Orgalutran. 
Vi fick veta på första samtalet att det skulle bli ICSI, alltså att spermien injeceras direkt in i ägget, pga R's något låga spermieantal. Kändes bra att ha en plan färdig.

 

Vi skulle inte få börja med sprutorna innan jul, eftersom det skulle krocka med deras julledighet.

Fick invänta januarimensen som kom 10 januari och sen började jag med Gonal-f den 14 januari. En sån lycka!

Jag sprutade med Gonal-f i exakt sju dagar, 100 ie. Och gjorde mina VUL hos Bosse (min gynekolog). 
Men dessvärre växte äggblåsorna inte till sig. Jag som läst och hört från bekanta att dom "fått en miljon (okej, jag överdriver!) superfina äggblåsor!" Jag fick två. TVÅ. 

När jag var på det sista VUL:et den 22 januari fanns en äggblåsa på 21 mm och en på 27 mm.
Lagom deppigt alltså. Jag som har PCO-S "ska" ju lätt kunna få 20 äggblåsor och RMC ska ju kunna välja och vraka bland alla mina tipptoppägg... Fy vad jag var beskiven!

Var bara att åka hem och vänta på samtal från RMC. Dom ringde ganska fort efter att jag varit hos Bosse, och informerade att dom inte plockar äggen om de är färre än tre stycken. Dom vill inte "slösa" ett försök när oddsen inte är så bra. Jag var ändå tacksam för det, jag var rädd om våra tre försök.

Fick ialla fall information om att ta Ovitrellesprutan samma dag, 22 januari, vilken tid jag ville, och sen försöka själva hemma, "det kan ju faktiskt funka hemma också.." Joo, tjena! Vi har bara försökt i massa år med Ovitrelle utan en enda graviditet.

 

Jag tog Ovitrellesprutan klockan 16.15 ungefär den 22 januari. Kändes inte så pepp alls faktiskt, men vi låg samma kväll och kvällen den 24 januari, mest för att "vi ska ju...". Men vi hade hela tiden i bakhuvudet att när nästa mens kommer så får vi göra nästa försök, och då med lite högre dos Gonal-f. Man ville börja så lågt på mig pga risken för överstimulering. Ironiskt nog blev det precis tvärtom, typ understimulerad!

 

Där nånstans efter några dagar fick jag vääldigt ont i magen. Jag riktigt kände hur allt var svullet och jag förstod att jag nog blivit lite överstimulerad ändå, att allt liksom svullnade efteråt.

Jag blev ganska orolig och väntan på mensen kändes såå lång! Jag ringde min gyn och fick en tid till Bosse 7 februari för att kolla hur det såg ut egentligen. Jag kände i hela kroppen att "bara mensen kommer så lättar detta trycket och överstimuleringen kanske blöder ut".

Gjorde då ett VUL 7 februari och visst var jag något lite överstimulerad, och hade lite fri vätska bakom ena äggstocken, men inte alls så farligt som jag tänkt mig. Allt såg "normalt ut" och antagligen skulle mensen komma inom ett par dagar. Slemhinnan var tjock och fin osv.

Så säger Bosse dessa ord: "Om du inte är gravid då förstås...". Jag ville slå honom i ansiktet!

Jag visste ju så väl att så är det inte, mensen kommer komma när som helst, jag hade sprungit på toa var tionde minut inför denna undersökning och var övertygad om att han skulle få med sig blod ut på kameran efter VUL. Men det fanns inte ens en liten rosa flytning. 

"Du kan väl ta ett test imorgonbitti?" sa han. Mitt spontana svar skrek jag nästan fram "Nähedu! Det lägger jag inte pengar på! Jag vet ju att mensen kommer komma snart, jag ville bara kolla så att jag inte var alltför överstimulerad eftersom jag haft så ont!".

Då sa Bosse "Okej. Men då tar vi ett blodprov här och kollar, HCG". Jag blev nästan arg. "Så himla onödigt!" sa jag. 

Men han propsade på att jag skulle ta det där blodprovet, och jag gav med mig.

 

Åkte hem och kände att nu kommer mensen när som helst, och vilket slöseri att ta blodprov och gå och vänta på att han ska ringa och slänga det i ansiktet på mig igen, som så många gånger förr "Nu har svaret kommit, och du är inte gravid, så mensen kommer nog inom ett par dagar". 

 

Dagen efter, den 8 februari, satt jag på historialektion på morgonen, när "skyddat nummer" ringde. Jag gick ut från klassrummet och svarade. Det var Bosse, som undrade om jag kunde prata ostört. Det kunde jag.

Han sa att provsvaret kommit och jag tyckte att det var snabbt, han sa då att han "akutbeställt" provsvaret för att han var så nyfiken. Och så sa han "OCH PROVET VISAR FAKTISKT ATT DU ÄR GRAVID".

 

Hur ska man reagera? Jag började skaka och jag tror att det enda jag fick fram var "Nää, du skämtar! Hur då?".

Jag vet att jag frågade om det onda i magen och överstimuleringen kunde påverka negativt, det kunde det inte. Troligtvis var det växtvärk jag kände och överstimulering är en naturlig del i en graviditet, så ser det tydligen ut för dom flesta som är nygravida.

Jag fick veta att jag skulle komma igen den 12 februari och ta ett nytt HCG prov för att kolla så värdet steg som det skulle. Och det visade sig sen att det gjorde det.

 

Den 23 februari var jag och R på Maya för att göra ett VUL, tydligen något man gör efter en IVF-behandling, och även om vi inte blev gravida med IVF så hade jag ju stimulerats med sprutor. 

Vi var då i vecka 6 och fick se ett litet hjärta slå där på skärmen! Så jäkla overkligt!

 

Jag fortsatte ha väldigt ont i magen och fick knapra alvedon när det var som värst. 
Jag var väldigt orolig och undrade vad det var som gjorde såhär ont, skulle en graviditet göra ont?

För att lindra oron bokade jag ett nytt VUL hos Bosse i vecka 9, och då fick jag se det lilla hjärtat ticka och små armar och ben som viftade. Fostret var precis så stort som det "skulle" för den veckan och allt såg normalt ut. Sån lättnad!

 

Nästa gång vi ska få se hur det står till i magen är på onsdag 4 april, då vi ska på ultraljud på sjukhuset i samband med KUB-testet. Jag är så nervös inför det och tänker att fostret kanske har dött i magen, och att vi ska få det konstaterat på onsdag! 

 

Nu är vi i vecka 12 (11+1) och jag har mått illa, spytt fyra gånger totalt, så jag har varit skonad från det ändå. Det värsta för mig har varit och är tröttheten. Den vet inga gränser! Jag sover minst två timmar mitt på dagen varje dag. Så trist liv! Haha!

Jag tål inte lukten av matos när R lagar mat. Då får jag gå upp på övervåningen och stänga dörren och öppna ett fönster. Mycket luktar illa och jag kan bli illamående bara av att tänka på en viss lukt.

Kryptonitgodis (såna där rosa, hårda, salta) är det som hjälper bäst mot mitt illamående.

Jag är rejält svullen och hård om magen på kvällarna. Men tack och lov har förstoppningen gett med sig, tack linfrön!

 

Alla som vi berättat för, familjen och våra närmaste, har blivit jätteglada för vår skull, de har längtat precis som vi.

Vi valde att berätta tidigt eftersom vi varit öppna med att det varit svårt att ens bli gravida, och då kändes det naturligt att även berätta när det går bra.
Skulle något tråkigt hända, så har vi stöd från alla våra nära och behöver bara prata om det precis så mycket vi känner att vi vill och orkar, men har ändå stödet. Så det känns som rätt beslut för oss.

 

Ja, hörrni, det tog en oväntad sväng det här. Vi var så inställda på IVF, eller ja, egentligen ICSI tillochmed. Men så blev det såhär. Jag trodde aldrig att det skulle hända oss. Man läser ju om andra som står i IVF-kö och så plötsligt blir de gravida spontant osv.

 

Nu hoppas vi bara att allt ska fortskrida så bra som möjligt och första steget är att fostret lever och mår bra på onsdag när vi ska göra ultraljud. Ser det bra ut då, kan jag nog slappna av lite mer skulle jag tro.

Vi har ju ändå tittat på spillevinken två gånger tidigt i graviditeten, och då har allt sett jättebra ut. Jag försöker tänka på det och hålla mig positiv. 

 

Och går allt som det ska så blir vi föräldrar i Oktober ♥

 

Kram till er och beundransvärt om ni orkat läsa er enda hit! :)