JenniiiesLiv

Huahua.

 

Jag har varit hos världens (antagligen!) bästa endokrinolog! Så tacksam och glad för det!!

Fick två nya mediciner, lite läskiga mediciner (antidepp och betablockerare).

Men jag har inte fått antidepp medicin för att jag är deprimerad, utan för att jag har en störning i Hypotalamus (ett område i hjärnan) som ska signalera till Hypofysen hur mkt hormoner som ska utsöndras av sköldkörteln (som jag inte ens har-född utan sköldkörtel), vilket blir lite problematiskt.

Så, Hypotalamus är kroppens reglering av kroppstemp, vikt, hunger, törst, hur hjärtat slår, puls, andning. Så livsviktigt, såklart.

 

Så, denna delen av hjärnan styr både det vi själva inte kan påverka, (hjärtat slår ju utan att vi tänker på det, och kroppstempen kan vi inte styra själva) och det som vi kan styra delvis, typ att vi vill spänna en muskel, men också att musklerna spänns ofrivilligt, vid tex en adrenalintopp, då spänns musklerna ofrivilligt.

Så där förklarade han min ständiga värk i hela kroppen, mina muskler är helahelahela tiden lite spända (omedvetet och ofrivilligt), jag känner det inte ens. Men så snart jag ska göra något, tex, bära något eller ta i lite, så finns det ingen energi kvar i musklerna, den förbrukas under hela tiden...

 

Det förklarade så mycket för mig.

Och, den här antideppmedicinen ska tydligen verka i just detta område i hjärnan, och förhoppningsvis ska kroppen komma i balans, på alla sätt.

Jag ska även få testa rent T3 tillsammans med Levaxinet då, jag är väldigt hoppfull för det! Har läst om så många som mår så mycket bättre med den kombinationen!

Jag ska träffa denna endokrinologen igen den 28/1, så då får vi se vad han säger om det.

 

Jag har fått hemska biverkningar av medicinerna, men det varnade han mig för, så jag var beredd.

Men alla mina symtom som jag redan har, har blivit dubbelt så jobbiga. Värken är dubbelt så hemsk, tröttheten är dubbelt så hög, illamåendet är skitjobbigt och jag går runt i min egen lilla bubbla hela tiden.

 

Jag är sjukskriven på heltid till den sista mars!!!! Galet att jag blev sjukskriven så länge, men skönt att slippa stressen över att behöva tänka att det snart är dags att orka börja jobba.

Jag jobbar med svårt demenssjuka, och jag skulle säkert orka med mina små timmar på 50%, men som läkaren sa; Man måste tänka på om det är rätt att vårda andra sjuka när man själv är så sjuk.

Han har rätt såklart, jag måste bara börja tänka så, istället för att vara så himla duktig jämt.

 

Så, dagarna består av att sova, sova och sova. Och så lite lugna promenader.

När Richard är hemma, så väcker han mig och ser till så att jag äter och dricker.

Värre de dagar han är på jobbet, men han har alltid fixat matlåda så det är bara att värma, och tvinga i sig lite mat. Skitsurt att inte känna någon hunger. Äter enbart för att jag vet att jag måste ju.

Världens bästa make ialla fall som ställer upp till 110%!

 

Men nu ropar sängen på mig igen, så det är väl dags att krypa ner.

Ska bli spännande ialla fall att se om kroppen kan komma i balans, det gäller ju verkligen allt! Även en framtida graviditet, som vi har kämpat så för! Nu förstår jag ju att min kropp inte varit i fas, så det är en förklaring.

Dock ska det inte vara några problem när medicinerna är inställda och hormonerna kommit iordning, känns hoppfullt :)

 

Ha det nu så bra hörrni!