Mensvärk
Vad mysigt det är med lediga dagar ändå. Och speciellt när ens älskling kommer hem en sväng bara för att ge mig en puss! ♥
Igår tog jag blodprovet, och jag hoppas på svar till fredag ialla fall!
Har börjat få mer mensvärksliknande känslor i neder delen av magen. Känns tråkigt. Känns exakt som att mensen ska komma när som.
Är bara på dag 21 idag, så det känns lite väl tidigt, men man vet ju aldrig med den här kroppen!
Jag försöker att inte hoppas på något innan jag fått provsvaret. Bosse kan ju faktiskt ha sett fel på VUL. Det kanske bara såg ut som strax efter ägglossning.
En annan sak som jag tror att jag inbillar mig är att jag blir sjukt hungrig fort! Och när jag äter kan jag inte alls mycket innan jag är fullproppad!? Är säkert en konstig inbillning jag fått, men den är väldigt konstig! Och onödig!
Hur som helst är det trist att ha mensvärk. Men man ställer ialla fall in sig på att det inte blir något denna gången heller.
Nej, nu ska jag inte deppa ihop!
Nu ska jag sätta på lite kaffe till min mamma som strax kommer hit en sväng.
skriven
Ville bara ge Dig en solskenshistoria. :)
Jag och min sambo försökte i över 4 år att bli gravida. Och min gynekolog vägrade göra något. Trots att jag gick ner 30 kg i vikt. :( Hon ville inte skriva ut Pergotime och inte heller provera för att få igång mensen. (Har PCOS och prolaktinom) Hon sa att vår enda chans var IVF och sen började hon prata om adoption och om hur vi ställde oss till det. Efter det beskedet gick jag upp allt igen och sen tog jag kontakt med en privat gynekolog. Hon skrev ut Provera och Pergotime utan att tveka. Hela förra året försökte vi med hjälp av det men ingenting hände. Min mormor gick bort i oktober och då orkade jag inte tänka på barn.
12e januari i år fick jag en helt egen mens! :D Tänkte att eftersom kroppen själv kommit igång så började jag med Pergotime på dag 5.
7e februari som skulle varit min mormors födelsedag så gjorde jag ett graviditetstest och det var positivt!
Något jag aldrig trodde skulle hända- det hände.
Nu sitter jag här och är gravid i vecka 36 (35+3) och snart har vi vårt mirakel i famnen.
Trots att en specialist inom området sa att det inte skulle gå utan IVF så visade vi att det visst gick.
Med det sagt så ville jag bara säga att Ni inte ska ge upp. :) Mirakel finns verkligen. :D
När Du väl blir gravid så kommer det vara värt allt kämpande och alla tårar. :) Det lovar jag Dig.
Kram