JenniiiesLiv

Nytt år, nya möjligheter?

 

Jag vet inte riktigt var eller hur jag ska börja.

2014 har varit det svåraste året i mitt liv, familjemedlemmar som varit/är sjuka och jag själv som varit och är sjukskriven pga värken i kroppen.

Men, nu ska jag försöka mig på att börja blogga igen, jag saknar ju skrivandet, och er!

 

Så, ja, som ni vet så har jag varit hos olika läkare, (ska träffa den femte på torsdag) som på olika sätt försökt hjälpa mig att komma till rätta med mina problem.

Mina problem är framförallt värk i stora delar av kroppen.

Jag är sjukskriven 50% nu, så jag jobbar väldigt korta dagar, vilket ger en jättebra chans till återhämtning.

Det tråkiga är att jag inte orkar med mitt liv riktigt som jag vill.

Jag orkar inte träffa folk en hel dag tex, och har jag ont blir det ännu värre såklart, och om jag håller igång en hel dag, tex jobbar och sen umgås med folk efter jobbet utan någon vila emellan, så får jag sota för det hela nästkommande dag. Ni hör ju. Kul liv.

 

Jag går på sjukgymnastik i vatten en gång i veckan, sjukgymnasten menar att jag är överrörlig (vanligt bland kvinnor tydligen) och att min led och muskelvärk gör det en värre. De 45 minuterna i vattnet är ljuvliga! Men jag får mer ont i flera dagar efteråt, så jag undrar ibland om det egentligen är värt det. Men man vill ju ge allt en chans.

 

På torsdag ska jag, som sagt, träffa ännu en läkare, en endokrinolog, som jag fått tid hos via remiss från företagshälsovården. Jag har hört att han ska vara jättebra, så det känns skönt!

Dock är jag lite nedslagen av alla de andra läkare som velat väl, men inte riktigt kunnat göra nåt.

Det har tagits massa blodprov, urinprov, medicinstyrkan har ändrats, jag har sovit med en maskin som registerat sömnen. Men allt är "perfekt", allt är så himla bra. Alla provsvar är inom normalvärdena. Så det är lite som att springa runt i en återvändsgränd och inte komma därifrån.

 

Det ska bli skönt att komma till en läkare som är specialist på hormoner. Jag känner mig som en vandrande hormonrubbning. Men jag är inte säker på att det är så.

Men det ska bli spännande att höra om denna läkare har något nytt att komma med, eller om han också ser mina provsvar och tycker att allt är bra.

 

Jag har också fått väldiga problem med min vikt, vilket jag kan förstå med både PCO-s och hypotyeros.

Jag gick ner ganska bra med LCHF nu i höstas, gick ner 8 kilo och var så glad för det!
Men sen stannar det av och så börjar jag gå upp igen!? Jag förstår verkligen inte det där, men min företagsläkare menar att min ämnesomsättning inte fungerar, och då blir det såhär.

Så jag har under det här året snarare gått UPP i vikt! Det har gjort mig ledsen och nedstämd, nästan deppig.

Jag trivs verkligen inte i min kropp längre.

 

Så, nu får ni inte bli alltför chockade kära vänner ;)

Men jag har på allvar börjat fundera på att göra en GBP (Gastric Bypass).

Jag ska ialla fall ta upp det om inte endokrinologen har något annat att komma med.

För självklart, vill han ge mig någon annan medicin än Levaxin (som jag ätit sen jag föddes) så är jag såklart beredd på att prova dem först! En operation är självklart mitt sista alternativ. Men jag känner att mina alternativ börjar sina.

Jag har ett underbart stöd av min familj och mina närmsta vänner. Så med hjälp av det känner jag att det inte är en omöjlig väg att gå.

 

Jag ser verkligen inte operationen som en Quick fix, där jag kan ligga på soffan och rasa 50 kilo. Verkligen inte!

Jag ser det som en nystart, en chans att förändra. Med hjälp av en viktnedgång, som jag såklart vill ska vara, så kan jag få ordning på min hälsa.

Mildra min PCO-s och förhoppningsvis få mindre värk i leder och muskler, när jag slipper släpa runt på massa extrakilon. Jag ser det som en chans att minimera följdsjukdomar, som diabetes, som jag ändå har en förhöjd risk för med PCO-s.

Jag ser det som en möjlighet att komma på rätt bana med min hälsa, att orka börja träna utan fetma.

 

Hur som helst. Nu har ni fått en liten uppdatering av hur livet ter sig just nu.

Jag och R har det ialla fall hur bra som helst! Trots ett trassligt år på alla de vis!

 

Nu ser vi fram emot ett nytt år med lite ljusare inslag!

Jag ska försöka blogga mer igen, så ni får hänga med! Jag behöver ju er!!

 

Var rädda om er!