Endokrinologbesök

Idag har jag äntligen varit hos min endokrinolog igen! Han är SÅ bra!
 
Jag hade tid där klockan 11, men fick vänta till 11.50 ungefär, och jag har ju inget att passa, sjukskriven som jag är. Satt och bläddrade i en tidning, men somnade till en stund. Jag är inte van vid att behöva gå upp innan min kropp är färdigsoven.
Hur som helst, läkarbesöket gick bra. Vi pratade om hur jag mår och jag sa att behandlingen nu med Sertralin inte gjort något bättre. Jag har fortfarande ont och jag är fortfarande så trött. Jag är glömsk och förvirrad. Och han såg på mig att jag inte är pigg.
Hjärta och puls var bra, men lite väl lugnt kanske, men inget konstigt eller onormalt.
Han trodde att jag redan varit på Kvinnokliniken och han blev mycket förvånad när jag sa att jag inte ens fått nån tid än, så han skulle ringa dit och höra vad som dröjer.
Det kommer troligtvis bli P-piller, om inte KK skulle ha nån annan åsikt.
Han sa också att min PCOS inte är "så svår", så kanske har den blivit något mildare än den varit. Skönt iså fall :)
 
Han blev upprörd över att försäkringskassan inte ville ge mig sjukpenning.
Och i samband med det sa han "Du kanske inte har insett själv hur sjuk du är".
Och det har jag kanske inte, även om jag själv tycker att det är det enda jag tjatar om.
 
Så, min endokrinolog är väldigt mycket för att ta en sak i taget och att var sak tar sin tid. Helt rätt i och för sig. Men jag är otålig och vill må bättre NU, helst igår.
Men, planen är ialla fall att jag ska få börja med T3, äntligen! Tar ett tag till innan jag får den, men stenen är i rullning!
Och jag ska börja med P-piller, när jag varit på KK och gjort en undersökning där.
Jag ska fortsätta äta Sertralinet för att "ha det i botten", och inte börja mixtra med det jag redan äter nu innan jag ska börja med ny medicin.
 
Jag ska tempa mig varje morgon i 10-15 dagar ungefär, han vill veta hur min temp ligger.
 
Efter det besöket tog jag mig tillbaks till Huskvarna och pratade med min chef. Hon är verkligen förstående när det gäller detta, så skönt.
Och så hälsade jag på mina fina kollegor och boende såklart! Såå härligt! Får så mycket härlig energi därifrån! Och anhöriga som var där idag sa att dom saknar mig också. Känns skönt :) Men tråkigt att det dröjer innan jag börjar jobba igen.
Jag är sjuskriven till sista juni, och vet inte alls hur det blir efter det, om jag mår fortsatt dåligt så kanske jag inte kan börja jobba 1 juli heller. Min chef sa bara att jag inte skulle ha för bråttom. Kanske är klokt.
 
Framför allt tror jag att jag måste försöka att inte måla upp detta med T3 som lösningen på alla mina problem. Jag vet ju att det inte funkar för alla. Men tills nu har jag satt allt hopp till den, jag ska nog lugna mig lite med det.
 
 
Nu har ni fått en liten update om läget.
Nu hoppas jag bara att det inte ska dröja alltför länge innan jag får tiden till KK och T3 :)
Det finns hopp!
 
Tack för att ni läser, är skönt att skriva i bloggen om det, och fint att se att ni är så många som kikar in.
 
Kram!
1 Mari:

skriven

Hej!Jag läser din blogg lite då och då-har hypotyreos själv och vill bli gravid.Och tro mig:har provat ALLT!Vet också att det inte finns några genvägar till bättre mående,men vi sköldisar är nog experter på mående och kroppens konstigheter:) Jag försöker tänka att alla behandlingar och försök att stabilisera hormonerna skapar en bra grogrund för bebisen.Jag hejar på dig och hoppas att ni får ert efterlängtade barn snart.Vill även passa på att tipsa om en dokumentär som heter The connection,handlar om meditation och kopplingen mellan kropp och sinne.Gjord av en journalist som har blivit frisk från en autoimmun sjukdom bl.a. med hjälp av meditation (inget hokus pokus...saklig info med forskare osv.).Jag har fått hjälp av meditationen,om inget annat så hålla tankarna i ordning.Ha det jättebra!

2 [email protected]:

skriven

Vet inte hur jag hamnade här men har skummat igenom några inlägg.. Jag har också hypotyreos, men jag har blivit ombedd att undvika allt med hormoner i, tex p-piller, p-spruta osv för stt inte rubba något nu när jag efter 3 år efter min graviditet fått rätt levaxindos.
För som välkänt händer det ju en hel del i kroppen. Så jag undrar helt enkelt varför du äter p-piller ? :)
Och tråkigt att du mår så dåligt.
Både jag och min mamma har hypotyreos men vi har bara vart som sjukast när vi varit omedicinerade.

Kommentera här: