En sammanfattning
Jag har fått en kommentar och en önskan om att få en sammanfattning av mina behandlingar och resan såhär långt.
Och jo, jag har gjort det förut, men gör det gärna igen, vet att det är lite svårt att hitta i den här bloggen, alla inläggen ligger inte helt på sin rätta plats i kategorierna heller.
Så här kommer en liten sammanfattning:
Egentligen började det väl redan när jag var 14 år. Då fick jag en cysta på ena äggstocken, som sprack, och det gjorde obeskrivligt ont! Fick åka till akuten och där gjordes mitt allra första VUL.
Man såg vätska i buken och det blev akutoperation den natten. Jag hade en halvliter blod i magen, så cystan var rejält stor!
Där och då var det ingen som sa något mer om detta. Min mamma frågade om det skulle påverkas senare i livet när jag kanske ville ha barn, det sa läkaren att det inte skulle göra.
Jag kan inte minnas att jag någonsin har haft regelbunden eller "normal" mens.
Så när jag var ungefär 17 år,2004, satte jag in en P-stav. Jag var i en stadig relation och glömde alltid att ta mina p-piller (ironiskt nog var jag livrädd för att bli gravid!).
Jag hade P-staven i armen i tre år, och hade mens en gång om året. Det tyckte jag var skönt.
Så, 2006 träffade jag R, jag hade fortfarande P-staven inne.
Så när det blev 2007 var det dags att ta ut P-staven. Och både jag och R kände att: Nej, vi skippar P-staven nu, onödigt att sätta in en ny i tre år, vi ville ju ha barn så småningom.
Så jag började istället med P-ring, vilket funkade bra, men jag använde den bara i ett par månader.
När jag slutade med P-ringen så fick jag en blödning.
Men sen hände inget mer. Ingenting. Månaderna gick, men mensen uteblev.
Jag och R hade kommit till det stadiet i vårt förhållande att vi inte använde något skydd och levde efter "blir det så blir det". Men eftersom mensen uteblev så var vi inte speciellt hoppfulla.
Jag bokade tid på vårdcentralen, gyn, och där fick jag göra ett VUL igen, detta var hösten 2009.
Då hade det alltså gått ungefär 1½ år sen jag slutade med preventivmedel.
Där konstaterades ialla fall att jag har PCO. Det var väl ungefär det jag fick veta. Väldigt dålig information.
Jag sökte mig till en privat gynekolog. Där var det bara fokus på min vikt, mitt bmi och jag skulle äta mycket frukt osv. Inget hände på vågen och jag blev bara mer och mer ledsen och nedstämd.
Då tog jag kontakt med en gyn som jag hört jättemycket gott om. Och det var det bästa jag gjort!
Jag fick komma dit, träffa denna underbare läkare och sköterskorna där.
Bosse (läkaren) kollade och såg också att jag hade detta "pärlband" på äggstockarna och massa äggblåsor.
MEN sen sa han följande: "Det klart att vi ska hjälpa dig! Du har den optimala kroppen för att bära ett barn".
(Observera att detta var 2010 i april).
Då kände jag att, ja, äntligen finns det någon som är villig att hjälpa oss!
Jag fick börja med Provera, för att få en blödning, och sen en enkeldos Pergotime.
Jag kan tyvärr inte redogöra för hur behandlingarna har gett resultat eller ej. Där måste jag tyvärr hänvisa till arkivet, och kolla bland de första inläggen.
Hur som helst, så fick jag ägglossning ibland och ibland inte. Min kropp har inga regler för nånting!
Jag åt dubbelkur Pergotime, och provade även trippeldos. Med varierande resultat.
Dock inget som ledde till någon graviditet.
R har fått lämna spermaprov som är okej, kanske jag ska tillägga.
Jag har även testat Puregon (sprutor) i några omgångar.
Tyvärr blev jag mycket överstimulerad under en omgång och fick åka in akut igen och där såg dom med hjälp av VUL att mina äggstockar var ungefär 5 cm! (de är 3 cm som normalt) Äggblåsorna var mellan 5-8 cm! (De är ca 2 cm vid ägglossning när de är färdigvuxna och redo att släppa).
Så ni kanske kan förstå denna smärta!
Efter det har jag inte fått prova Puregon mer.
Vi har gjort två eller tre (gud vad jag glömmer!) inseminationer. Tyvärr har det inte blivit någon graviditet då heller.
Som läget har varit det senaste så hade vi ett uppehåll från alla hormoner och behandlingar, i ca 1 år.
I Oktober 2013 fick jag plötsligt spontan mens! Det händer ju aldrig liksom!
Då ringde jag min gyn och sa detta och att jag ville börja med Pergotime igen för att inte "slösa bort" denna mensen. Sagt och gjort.
Och då plötsligt verkade min kropp fatta galoppen! Ägglossningarna var tydliga och starka (tar blodprov för att mäta det).
Vi var jätteglada, hade ägglossning varje månad mellan november och februari.
Det är verkligen inte mitt normala tillstånd!
Men så nu sist så fick jag ingen ägglossning. Tråkigt nog. Och därför fick jag börja äta Provera, och är nu mitt i denna blödningen.
På söndag börjar jag med Pergotime dubbelkur igen. Så får vi se hur denna omgången går.
Min gyn har även sagt att LCHF är det bästa när man har PCO. Och jag har försökt, och gått ner i vikt med hjälp av det, men har väldigt svårt för att hålla mig till det. Tyvärr.
Men nu ska jag börja träna igen, och det känns underbart! Jag har lagt mig själv åt sidan alldeles för länge. Jag har koncentrerat mig på mens och sex och räkna dagar. Det är ohållbart.
Jag kommer lägga fokus och energi på träningen nu och försöka äta bra mat. Tror att det kommer gynna min kamp mot övervikten också. Det finns ju liksom inga genvägar och jag måste bygga upp min kropp igen.
Där har ni min sammanfattning. Hoppas den kunde hjälpa någon :)
Trevlig helg!