En sammanfattning.
Tack för lite tips om vad ni vill läsa om! Blir lite lättare för mig i min idétorka.
Malin K vill veta lite om mina olika behandlingar, och hur jag mått under åren.
Det skulle kunna bli en novell (och mycket har jag tyvärr inte i huvudet). Det mesta finns att läsa här i bloggen.
Men om jag skulle göra en liten sammanfattning...
Jag träffade R våren 2006, och det kändes rätt från början! Jag visste att jag ville dela mitt liv med honom, hela paketet alltså.
Då hade jag en P-stav i armen. Så inga tankar på barn direkt. Vi levde livet så att säga.
Sen var det dags att ta ut P-staven, det var väl på våren 2007 har jag för mig. Och då använde jag P-ring i ett par månader, men trivdes inte riktigt med det, så jag slutade med den och använde inget skydd.
Vi körde under principen att "blir det så blir det", och tänkte väl inte så mycket på det egentligen.
Visste att mensen kunde vara trögstartad när man slutat med preventivmedel. Så jag undrade inte så mycket i början, men när mensen vägrade komma igång efter ett år så började jag bli lite nojig.
Så på hösten 2008 (ca ett och ett halvt år efter P-stoppet) sökte jag mig till gynmottagningen på vårdcentralen.
Där konstaterade de att jag har PCO, och att det inte fanns någon hjälp för mig, innan jag gått ner i vikt.
Tiden gick och jag tog inte riktigt tag i det.
Under våren 2009 sökte jag hjälp hos en privat gynekologmottagning. Samma sak där. Gå ner i vikt, och återkom.
Kände mig som en fet gris som ingen ville ta sig an.
Så blev jag tipsad via en bekant om en annan gynekologmottagningen, kom dit första gången i april 2010.
Inte ett ord om att jag måste gå ner i vikt för att få hjälp.
Fick börja behandling direkt med Provera, och senare med Pergotime. Åt det i flera omgångar och fick en del fina ägglossningar.
Efter sommaruppehållet körde vi vidare med Pergotime. Men det blev ingen graviditet.
Jag har även provat Puregonsprutor och insemination hos denna gynekolog (som jag rekommenderar till ALLA!).
Efter massa behandlingar och hormoner och bergochdalbanonor bestämde jag mig för att ta en längre paus från alltihop. Jag började äta LCHF, efter inrådan av mig gynekolog, och gick ner i vikt, fick spontan mens och nästan regelbunden under hela sommaren! Lyckorus!
Så jag har insett att LCHF är min räddning. Så där befinner jag mig nu. Och ska ta kontakt med min gynekolog i höst och kolla läget.
Hur jag har mått under årens gång? Ja. Det har såklart gått upp och ner. För det mesta har jag faktiskt sett det hela positivt. Jag har varit så jäkla glad att jag fått all hjälp och alla chanser att bli gravid. Sen har jag såklart känt mig nerslagen när det inte fungerat. Men då har jag sett fram emot nästa omgång och sett ljust på framtiden. Oftast.
Ja, något sånt skulle jag nog sammanfatta det lite kort.
Mycket finns att läsa här i bloggen. Har skrivit sen jag började gå hos min nuvarande gynekolog 2010, så det mesta finns faktiskt med i bloggen, vilket är roligt. Mest för mig själv.