Ett år går väl fort? Jo, det bestämmer vi nu.
Äggstockarna var fortfarande något stora, den vänstra var 5 cm och den högra 7,5 cm (de ska vara ca 3 cm).
Men jag har ju inte ont längre, och kroppen löser detta själv.
Mina äggblåsor låg på 3-5 cm. Alltså megastora! De är ju i regel ca 2 cm när de är redo för att släppa. Mina sitter där, övermogna, överstimulerade och bara väntar på att krympa ihop igen.
Blodprovet som jag tog förra fredagen visade att jag har haft en "hyfsad" ägglossning. Inte toppenbra, inte dålig. Men hyfsad. Alltid något.
Mina sköldkörtelprov som han tog var däremot jättebra. Och det är ju skönt.
Så, vad sas egentligen? Hur blir det nu? Det ska jag berätta.
Bosse hade pratat med Linköping (där man gör IVF - genom Bosse), och dom kan inte rucka på att låta oss göra IVF innan vid är 25 år. Och mitt BMI är för högt. Jag måste alltså fylla år och gå ner i vikt innan dom kan hjälpa mig där.
Bosse såg förstås besvikelsen i mina ögon, men sa samtidigt att jag inte skulle ge upp. Han sa att han redan sett skillnader i min vikt sen jag började gå hos honom i april förra året. "Det går ju helt klart åt rätt håll" sa han och "du är inte tjock, men deras kreterier är såna".
Så jag ska alltså gå ner i vikt, och när jag gjort det ska jag kontakta Bosse igen, så hjälper han oss vidare så vi får göra IVF. Jag har ju ett år på mig nu då. Ett stort mål att sikta på. Bosse tyckte definitivt att jag skulle fortsätta helhjärtat med LCHF, det är det "bästa sättet" sa han, när man har PCO. Och jag tror honom. Jag har ju själv märkt skillnaden. Jag vet ju att det fungerar. Jag måste bara komma in på rätt spår och köra på helhjärtat. Det har vacklat ett tag nu, jag har inte riktigt kommit igång så bra som jag gjorde i höstas. Men visst ska det gå igen?! Klart det gör.
Så, trots tråkiga besked om att "behandling upphör" just nu, så ser jag ljuset därframme, någonstans.
Det kommer säkert bli ett hårt år på många sätt. Men jag tänker inte "slarva bort" ett helt år genom att ge upp. Detta året ska bli mitt bästa år! Så får det bli.
Som ni förstår så kommer bloggen inte handla till största delen om behandlingar längre. Det kommer helt enkelt bli om resan mot IVF! (Kan knappt fatta att jag just skrev den meningen om mig själv!)
Och det ska ju då ske genom att äta strikt LCHF och röra på mig. Mer kan jag nog inte göra i nuläget. Och jag vill inte gå fram för hårt, då tröttnar jag bara.
Sen är det ju bara ett plus i kanten om man lyckas få lite snyggare former till beach 2011, eller hur? ;)
Jag hoppas såklart att ni hänger kvar, stöttar, peppar, tröstar och finns här! Det betyder enormt! ♥
Jag tänker inte gräva ner mig, även om det känns som jag skulle vilja det. Just nu. Jag vet att det inte hjälper. Man måste fortsätta framåt, uppåt! Och jag vet att detta är mål som jag har inom räckhåll. Dom är nära, ändå så långt borta. Jag har ett år på mig. Och jag ska förvalta det väl.
skriven
Ett år går jättefort vännen! Jag har varit där... ♥ Många pepp-kramar!